Du är här

Upplev Vasa

Historia

Vasa stadshus byggdes åren 1879-1883 efter ritningar av den svenska arkitekten Magnus Isaeus (1841-1890). Rådhuset väster om kyrkan, färdigställt år 1862 och ritat av arkitekten Carl Axel Setterberg, hade år 1872 sålts till staten som skolhus.

Kaupungintalo

Staden ålades att inom fem år uppföra ett nytt rådhus. Som tomt för detta anvisades den tomt öster om kyrkan som i stadsplanen reserverats för en skolbyggnad. På grund av dröjsmål med ritningarna blev man två gånger tvungen att anhålla om förlängning av byggnadstiden.

Stadsfullmäktiges beslut om byggande är från år 1875. Man kom igång med byggnadsarbetena först år 1879, eftersom projektet fördröjdes av ett besvär av stadsborna mot beslutet. “ Kommunalförvaltning i en stad äger att befatta sig endast med staden rörande ordnings- och hushållningsangelägenheter men inrättandet av en festivitetslokal ej kan anses för en sådan angelägenhet.” Senaten godkände likväl stadsfullmäktiges byggnadsplaner med festsal och allt.

Byggnadsmaterial

Huset uppfördes av tegel som tillverkades i Gerby och Tölby. Taket och mellangolven är av trä med upp till 60 cm tjocka bjälkar. Fasadens taklist dekorerades av 26 pressade bladornament av zink. Även dörrarnas prydnadslister, rosetter, rosenornament och lejonhuvud är av bronserad zink. Paradtrappan är av gjutjärn och trappstegen av kalksten från Bornholm. Portalen bärs upp av fyra pelare av gjutjärn. Fyra dekorativa armaturer, som anskaffats från Joseph Lejas affär i Stockholm, kröner portalens pelare. Den ursprungliga fotogenbelysningen byttes till elektrisk belysning år 1893.

Uppvärmningsteknik

Redan när ritningarna beställdes framhöll man betydelsen av ett effektivt värmesystem. Stadshuset försågs med ångkakelugnar, festsalen och de största rummen uppvärmdes med varmluft. Från de två varmluftsrummen i källaren spred sig uppvärmd luft genom gallren i festsalens väggar in i rummet. Genom öppningar vid golvlisten återfördes luften för ny uppvärmning. Den utgående luften sökte sig ut genom dekorativa galler och regleringsspjäll som finns i taket kring armaturfästena och upp genom plåttrummor som höjer sig över vattentaket. Det är alltså av denna orsak som festsalens parkettgolv ligger en halv fot (1 fot är 0,296 m) lägre än golvnivån i de övriga rummen. Luftventilerna och trummorna fanns under denna kant. Numera har man övergått till normal centralvärme. Vid renoveringen av festsalens parkettgolv år 1953 bibehöll man likväl kanten kring golvet oförändrad.

Festvåningens inredning

Inredningen till festvåningen beställdes från Joseph Lejas affär i Stockholm. Den stora takkronan, som har 60 ljuspunkter, är av förgylld brons och kristall. I de mindre kronorna finns 42 lampor och i de 12 lampetterna 8 lampor. De s.k. damsalongerna (nuförtiden konstnärsfoajéer) inreddes med stilmöbler, av vilka endast enstaka möbler finns bevarade. I inredningen eftersträvades diskret enkelhet och sparsamhet, i synnerhet för kansliutrymmenas vidkommande.

kaupungintaloKuvio640x427.jpg

 

Målningsarbeten

Det första målningsarbetet utfördes av målarmästaren Daniel Pettersson från Vasa med limfärger och schablon. Huset var då stämt i blågrönt och grått. En ny dekorationsplan beställdes år 1896 av en landets främsta yrkesmän på området, Salomo Wuorio från Helsingfors. I två månader dekorerade hans skickliga målare festvåningen. Dekorationsmålningarna restaurerades åren 1956-1957. Arbetet utfördes av målarmästare A. Lyytikäinen från Lahtis, vilken som medhjälpare hade sin son Jorma Lyytikäinen och gesällen Martti Björnström. Trapphusets höjdverkan har ytterligare framhävts genom en målad perspektivillusion. I bården kring festsalens tak ser man 14 symboliska kvinnofigurer. Kännetecknen hos några av dessa unga kvinnofigurer, som representerar konst och vetenskap, avviker från de traditionella.

På väggen ovanför scenen ses från vänster räknat Sången, den Lagerkrönta Vasa och Instrumentalmusiken. På fönsterväggen ses dansens musa Terpsikhore, Den Bördiga Landsbygden, Freden eller Pax och sist i raden komediens musa Thalia. På salens fondvägg ser vi mot fönstret Handeln och Sjöfarten, i mitten Vetenskapen eller Ljuset samt Industrien. På väggen med dörrarna ses från scenen räknat Litteraturen eller historiens musa Clio, Skulpturen och Målarkonsterna. Är månne den sista gracen som har brutit en röd ros konstnärens egen privata musa? Restaurangen eller pompejanska rummet har fått sitt namn efter väggarnas dekorationsstil. Bacchus hälsar gästerna sittande på sin vintunna. På väggen mittemot har målats två förtjusande kvinnor, den ena höjer ett vinglas, den andra för en druvklase till sina läppar.

Ibruktagande av festvåningen

Stadshusets festvåning togs i bruk redan innan huset slutgranskats. Invigningsfestligheterna för Vasa järnväg hölls i det nya stadshuset 29.9.1883. Från Helsingfors anlände ett festtåg med 160 inbjudna gäster under ledning av generalguvernören greve Feodor Heiden. Gästerna och deras värdar fick under kvällens lopp uppleva festsalens utomordentligt goda akustik. Ännu idag berömmer kapellmästarna denna akustik. Festsalen i Vasa stadshus och Åbo Akademis gamla Solennitetssal är de bästa mindre konsertsalarna i vårt land.

Ämbetsverk, organ och institutioner som har verkat i stadshuset

Många olika institutioner, ämbetsverk och organ har under årens lopp verkat i stadshuset. Endast festsalen har, på ett par mycket korta undantag när, alltid tjänat sitt eget ändamål. År 1918 användes festsalen under en kort tid för inkvartering av soldater. Under vintern 1939-1940, då det tyska militärsjukhuset var inrymt i festvåningen, nyttjades också festsalen en tid som sjuksal.

I den nuvarande spegelsalen sammanträdde stadsfullmäktige fram till år 1930, då de flyttade till den nuvarande styrelsegården. Mellan sessionerna stod utrymmet till tidnings- och sällskapsklubbens disposition. Sällskapsklubben med sin restaurang utgjorde stadens intellektuella centrum och den fungerade också som samlingsplats vid konserter och festtillställningar av olika slag. I festvåningen iordningställdes den s.k. lilla festsalen år 1936 där spegelsalen nu finns. I dessa rum arbetade åren 1939-53 inkomst- och förmögenhetsskattenämnden samt folkförsörjningen. I nordvästra hörnet av festvåningen, numera platsen för vestibulen, arbetade magistraten och rådstuvurätten. År 1922 flyttade dessa till utrymmen i andra våningen i södra delen av byggnaden. Under de första åren användes rummen av navigationsskolan och åren 1897-1922 var de sammanträdesrum för stadsfullmäktige. Stadens näringslivsbyrå fungerade i utrymmena under åren 1997-2003 och sedan årsskiftet 2004 finns stadens miljöavdelning där.

Den nuvarande kammarmusiksalen i stadshusets andra våning var avsedd för museet. En tid förvarades Bodén-Stenbäckska fågelsamlingen (nuv. Ostrobotnia Australis samling) här. Även arbetarinstituten har verkat i dessa utrymmen, för att inte tala om oräkneliga föreningar, körer, syföreningar och populära föreläsningsserier. Utrymmena i norra ändan av kammarmusiksalen disponerades under de första åren av auktionskammaren. Vasa Sparbank arbetade i auktionskammarens bakrum till år 1901.

Rundradion hade mellan åren 1966-1984 sina arbetsutrymmen i två våningar i norra delen av huset. Den nedre av dessa våningar användes till år 1915 av polisinrättningen. Studiorummen och de tekniska utrymmena i andra våningen disponerades till år 1911 av stadens drätselkammare, därefter flyttade drätselkammaren till Kyrkoesplanaden 23 (som efter att tillbyggnaden år 1930 blev färdig fungerat som Styrelsegård). Stadsbibliotekets låneavdelning fanns i norra delens andra våning från 1911 ända tills bibliotekshuset blev färdigt år 1936. Då Rundradion fick egna verksamhetsutrymmen i Brändö, flyttade Kuula-institutet till de lediga utrymmena i stadshuset och fungerade där åren 1985-1997. Efter att Kuula-institutet flyttat till Opistotalo (Smedsbyvägen 4) flyttade kulturbyrån till andra våningen i norra delen av stadshuset. Vasa stadsorkester fick övningsutrymmen både i första och andra våningen.

Sedan år 1966 har stadens konsthall funnits i bottenvåningen, i de utrymmen som brandväsendet tidigare disponerade. I samband med renoveringen sandblästrades takets tegelvalv. De utrymmen som stadens turistbyrå har verkat i tillhörde tidigare brandkåren, som flyttade år 1964 till nya utrymmen som färdigställdes vid Smedsbyvägen. Stallbygnaden öster om stadshuset revs 1928 då brandkårens sista häst såldes.

Senaten

Senaten, som sedan 30.1.1918 fungerat i landshövdingens hus, flyttade 16.3.1918 till stadsfullmäktiges sessionssal i stadshuset. Kansliet fanns i museisalen och maskinskriverskorna arbetade i stadsbibliotekets lånesal. Biblioteket var tillfälligt stängt. I senaten satt senatorerna Juhani Arajärvi, Jalmari Castrén, Alexander Frey, E.Y. Pehkonen och Heikki Renvall med Pehr Evind Svinhufvud som ordförande. 26 andra tjänstemän lydde under senaten. I praktiken disponerades hela mellanvåningen av senaten. Stadsfullmäktige höll då sina möten i navigationsskolans lokaliteter vid Kyrkoesplanaden 23.

Hela våren 1918 var sällskapsklubben i stadshuset i händelsernas centrum. Utländska diplomater och journalister som kommit till landet, regeringsmedlemmar och tjänstemän vid ämbetsverk som flyttat till Vasa, officerare och civila samlades på sällskapsklubben officiellt eller inofficiellt med restauratör Hugo Boij som värd. Senaten flyttade till Helsingfors 3.5.1918. Som tack till staden gav senaten vid sin sista session i stadshuset genom en proklamation Vasa rätt att ansluta Frihetskorset till sitt vapen. Frihetskorset, det självständiga Finlands äldsta hederstecken, instiftades på marskalk Mannerheims förslag genom senatens proklamation i Vasa 4.3.1918. Medaljen har ritats av konstnär Aksel Gallén-Kallela.

Reparationer

De största reparationerna i huset gjordes i början av 1960-talet. Då renoverades utrymmena för konsthallen och Rundradion. Magistraten fick större utrymmen, kammarmusiksalen fick sitt nuvarande utseende och festsalens tamburutrymmen utvidgades. I spegelsalen framtogs de gamla dekorationsmålningarna och i samband med festsalen byggdes ett restaurangkök.

Fasaden

Till de sex runda nischerna i byggnadens västfasad har man inte skaffat de porträttskulpturer av stadens märkesmän som arkitekten planerat. Man kunde, då det var aktuellt, inte enas om härtill lämpliga personer. Även marmorplattorna på balkongens vägg fick sin text först efter tjugo kommittéår 1903:  Staden Grundade KARL IX 1611. Huset Byggdes 1883.

På byggnadens västfasad mot söder ses Karl IX?s relief skulpterad av Johan (John) Munsterhjelm (1879-1925). Den donerades av Vasa Ångkvarns aktiebolags konstlegat på dess 75-årsdag 12.11.1924. Reliefens text lyder: Carolus IX Rex Urbis Vasa Condita MDCXI.

På norra delen av fasaden ses riksföreståndarnas relief. Denna relief, som också skulpterats av John Munsterhjelm, donerades av Vasa Konstförening 6.12.1924. Texten på reliefen lyder: Pehr Evind Svinhufvud 18.5.1918 ? 12.12.1918 och Carl Gustaf Mannerheim 12.12.1918 ? 25.7.1919. Datumen avser den tid de tjänstgjort som riksföreståndare.

På vardera sidan om huvudentrén finns två flaggstänger prydda med Vasa-kärven. De är donerade av professor Karl Hedman och hans maka Elin Hedman.

Tarja Hautamäki

Källor

Häggkvist, Eira (1983): Vaasan kaupungintalo 100 vuotta
Lehtikanto, Mirjam (1981): Rakennettiin uusi Vaasa. Kirjoituksia Vaasan asemakaavasta, kaupunkikuvasta ja rakennuksista sekä rakentajista ja suunnittelijoista.