Du är här

Upplev Vasa

Landhöjning

Landhöjning

Till karttjänsten

Landhöjningen i Kvarken är ca 8,5 mm per år och den har stor inverkan på naturen omkring oss. Människorna i kustregionen grubblade länge över orsakerna till landhöjningen, eller vattuminskningen som man tidigare trodde att det handlade om. Nu står det klart att inlandsisen under den senaste istiden, som slutade för 10 000 år sedan, tryckte ner jordskorpan. Efter att inlandsisen smält började jordskorpan långsamt resa sig igen och det fenomenet ser vi ännu idag som landhöjning vid havsstränderna. Landhöjningen förekommer i hela Östersjöområdet, men är som kraftigast kring Kvarken. Enligt beräkningar kommer landet att ha höjt sig så pass mycket att det om 2000 år finns en landförbindelse över till Sverige här.

 

luontovaasa_luonto_maankohoaminen1_gustafsborgsstranden_chb_09.jpg

När landet höjt sig ur havet växer först gräs och örter på den nya marken. 
Bild Christine Bonn.

 

Landhöjningen och det faktum att vattenlinjen sakta men säkert förflyttar sig längre ut ger oss stora ytor nytt land och påverkar även växterna och djuren som lever på stränderna. Olika växtzoner utvecklas parallellt med vattenlinjen i en så kallad successionskedja. Närmast vattnet växer olika gräs och örter som tål att tidvis vara under vatten, medan havtornsbuskar förekommer lite högre upp. Bland de första träden som finns ovanför strandlinjen är de vanligaste gråal och klibbal, samt olika viden. Ovanför alarna, på torrare mark, växer granar och bara på de högsta områdena i landskapet finns tallar. Landhöjningen påskyndas av igenväxning och material som samlas på bottnen, alltså sedimentering.

På bebyggda stränder syns inte samma zonindelning, men landhöjningen märks genom att hamnar blir grundare och gamla bryggor står uppe på land. Vasas hamn har flyttats flera gånger på grund av landhöjningen och i Sunnanvik kan man se gamla stenkajer som numera ligger på torr mark. Det som tidigare varit havsbotten används numera som åkermark.

Havsvikar har ofta trösklar ut mot omgivande hav och på grund av landhöjningen isoleras vikarna med tiden från havet. Vikarna genomgår alltid en serie med olika utvecklingsstadier ifall det naturliga förloppet inte störs. Havsviken blir först en flada med en smal öppning mot havet. När landhöjningen gjort att saltvatten från havet bara når fladan vid storm eller högvatten kallas den för glosjö. Med tiden isoleras glosjön helt från havet och efterhand täcks området av våtmarksväxter. Flador och glosjöar är mycket viktiga för artrikedomen i naturen, speciellt som lekområden för fiskar, t.ex abborre, mört och gädda. Eftersom dessa vatten är mer skyddade och grundare än havet utanför är de också varmare. Fåglar och insekter trivs också vid flador och glon.

 

luontovaasa_luonto_maankohoaminen2_riso_mh_10.jpg

Den inre delen av Södra stadsfjärden håller på att växa igen och omvandlas till våtmark. Bild Malin Henriksson.