Du är här

Upplev Vasa

Pärluggla

Pärluggla

Aegolius funereus
 

luontovaasa_helmipollo_jn.jpg

Bild Jan Nyman

Allmänt. Pärlugglan är skogens hemlighetsfulla invånare, som man i allmänhet bara får syn på när den ligger på boet. Häckningen inleds tidigt, redan i februari-mars och ungarna blir flygga, alltså flygfärdiga, under maj månad.

På hösten vandrar de unga pärlugglorna upp till hundratals kilometer från platsen de föddes på för att hitta nya revir. När skymningen sänker sig över landskapet på höstkvällarna ger sig ugglorna iväg och då kan man höra pärlugglornas typiska skällande kontaktlätet i skogsdungar i stadens utkant. Under höstvandringarna ringmärks pärlugglor av ornitologer på fågelstationer. Tack vare ringmärkningen har man fått mycket information om ugglornas liv.

Man kan underlätta pärlugglans liv genom att bygga lämpliga holkar i skogsbryn där ugglan trivs. Den har visat sig vara en mycket effektiv sorkjägare på skogs- och åkerområden. Pärlugglan är skyddad genom Europeiska unionens fågeldirektiv och är klassad som nära hotad i Finlands hotklassificering.

  • Längd ca 26 cm
  • Häckar i gamla spillkråkehål eller holkar
  • Vandrings- och stannfågel
  • Äter sorkar och fågelungar

 

Livsmiljö. Pärlugglan trivs i barrskogs- och blandskogsdungar nära öppna åkrar. Pärlugglan lever också på stora och sammanhängande skogsområden, vilket iakttagelser från Molnträsket visar. I undersökningar har häckningen lyckats bäst i gamla skogar.

Förekomst i Vasa. Pärlugglan häckar i skogar och kulturtrakter. Storleken på beståndet varierar från år till år enligt mängden smågnagare. Dåliga sorkår, som 2006, saknas pärlugglan nästan helt bland de häckande fåglarna.

Pärlugglan hittades inom ca 20 undersökningsrutor. Förekomsten av ugglor karterades genom att man årligen gick ut kvällstid i februari-april och lyssnade på ugglorna. Det är lätt att upptäcka kvälls- och nattaktiva ugglor på basen av deras parningsläten. Den största delen pärlugglerevir hittades i skogar i stadens utkanter. De häckar t.ex. i skogarna på Utterö, i Kronvik och vid Molnträsket. Av skyddsorsaker publiceras ingen utbredningskarta.