Förbigå menyn

Strandskata

Haematopus ostralegus

Den svart-vita strandskatan med dess långa ben och näbb är lätt igenkännelig. Lätet är ett gällt, kraftfullt pipande, som hörs över långa sträckor. På grund av detta har strandskatan kunnat kartläggas med stor säkerhet under fältarbetet. Bild Aaro Toivio.

Allmänt. Strandskatan är en allmän vadare på alla våra kustområden, såväl i inner- som i ytterskärgården. De häckande bestånden har ökat sedan slutet på 1900-talet och numera har strandskatan ställvis spridit sig och häckar även vid de stora sjöarna i södra och mellersta Finland. I Vasa har strandskatan konstaterats öka under de senaste åren vid häckfågelräkningarna på Torgrund.

Strandskatan är lätt att känna igen på den svartvita fjäderdräkten och den långa orangeröda näbben. Arten är högljudd vid sin boplats under spel- och häckningstiden, så strandskatan var enkel att observera under arbetet med atlasen.

  • Längd ca 45 cm
  • Häckar på marken på klappersten eller sand
  • Flyttfågel, övervintrar längs Västeuropas kust
  • Äter insekter, snäckor, maskar, musslor

Livsmiljö. Strandskatan häckar på stora öar eller på små fågelskär. Arten föredrar öppna sand- eller stenstränder och strandängar. Vid de allra brantaste klippstränderna saknas strandskatan bland häckfåglarna. Längs kusten har flera par häckat på industriområden och ruderatmark. Sådana platser är till exempel Metviken och Vasklot.

Förekomst i Vasa. Strandskatan har observerats inom 90 atlasrutor. Arten hör till skärgårdens typfåglar. Inom staden har arten även häckat i inlandet, vid Strömberg Park industriområde. I det fallet ägde häckningen rum på industrihallarnas tak. Vid normala omständigheter häckar strandskatan på klapperstensfält i skärgården.