Kotimaani ompi Suomi 
(trad./ san. Jooseppi Riippa)

Kotimaani ompi Suomi, 
Suomi, armas synnyinmaa. 
:,: Siellä valkolatva tuomi 
ahon laitaa reunustaa. :,:      
 
Siellä ensi kerran kuulin 
lintuin laulun lehdossa. 
:,: Siellä äiti hymyhuulin 
tuuditti mua kehdossa. :,:    
 
Siellä myöskin ensi kerran 
lempi syttyi sydämiin. 
:,: Liekö ollut tahto Herran, 
kun se päättyi kyyneliin? :,: 
 
Siellä synnyin, sinne mieli 
palaa mailta maailman. 
:,: Taaton maa ja maammon kieli, 
kuinka teitä rakastan. :,:    

3. SAGOLANDET
   Tonsättare Unto Mononen. Svensk text Lars HuldenBortom vida havet finns det någonstans ett land

där små vågor plaskar mot en lummig lyckostrand.

Ständigt står där blommor i den härligaste prakt,

över morgondagen oro glömskans väv sig lagt.

Ack, om jag blott en enda gång fick flyga över dit,

då skulle jag bli stamfågel och aldrig komma hit.

Men utan vingar som jag är, så får jag hållas här;

blott tanken, som är snabb och fri,

kan stundom vara där.

Flyg min sång till sagolandets azurblåa kust,

där bor den mitt hjärta älskar hett i nöd och lust.

Flyg min sång som fågeln flyger över land och hav,

säg henne att hon är den jag evigt håller av.

Ack, om jag blott en enda gång fick flyga över dit,

då skulle jag bli stamfågel och aldrig komma hit.

Men utan vingar som jag är, så får jag hållas här;

blott tanken, som är snabb och fri,

kan stundom vara där.

Rosvo-Roope
(trad./  san. Rafael Ramstedt)

1. Jos täytätte mun lasini, niin tahdon kertoa surullisen tarinan joll’ ei oo vertoa. Se on laulu merirosvosta Roope nimeltään,hän sydämiä särki missä joutui kiertämään. 

2. Hän kaunis oli kasvoiltaan ja nuori iältään 
ja opetuksen saanut oli omalta isältään. 
Vaan tyttö jota lempi, hän oli petturi 
ja siksi tuli Roopesta nyt julma ryöväri. 

3. Viel’ Itämeren rannikot ne Roopen muistavat 
ja naiset Pietarinkin vielä päätään puistavat. 
Ja Suomenlahden kaupungit tuns’ Roope ryövärin. 
Ja suuri oli pelko vielä Kokkolassakin. 

4. Ei neito Viron rannikon unhoita milloinkaan, 
kun Rosvo-Roopen kanssa hän joutun kapakkaan. 
He söivät mitä saivat ja joivat tuutingin 
ja tyttö poltti sydämens’ mutt’ Roope sikarin. 

5. Ei tiennyt impi Oolannin kuink’ oli laitansa, 
kun Rosvo-Roope pestäväks vei hälle paitansa. 
Yks nappi oli irti, hän ompeli sen kiinn’ 
ja samalla hän ompeli myös sydämensä siin. 

6. Sai Roope viimein palkkansa, hän on nyt Suomessa 
jossain jokivarressa lie lossivahtina. Hän lesken eessä nöyrtyi ja joutui naimisiin ja sillä lailla Rosvo-Roope hiljaa hirtettiin.

8. Aurinkoni / O sole mio
   Säv. Eduardo Capua san. Giovanni Capurro suom. Väinö SolaOn ihanaa, kun aurinkoinen paistaa
   ja jälkeen myrskysään taas hymyileepi.
   Kun ilma raitis jälleen henkäileepi,
   on ihanaa kun aurinkoinen paistaa.Vaan mulle loisteen kirkkaimman luo
   ja sulopaisteen hellemmän suo.
   Se aurinkoinen armas,
   oot sinä vain, mun armahain.On ihanaa, kun aurinkoinen nousee
   ja aamu kultainen taas ruskon näyttää.
   Kun valo maailman kultahohtein täyttää,
   on ihanaa kun aurinkoinen nousee.Vaan mulle…

   En tuota kaipaa, joskin päivä laskee
   ja yöhyt pimeään maan, taivaan peittää.
   Kun päivä illoin viime säteet heittää,
   en tuota kaipaa, joskin päivä laskee.

   Taas mulle loisteen kirkkaimman luo
   ja sulopaisteen hellemmän suo.
   Se aurinkoinen armas,
   oot sinä vain, mun armahain.

11. En sommardag i Kangasala

Composition  Gabriel Linsén    text  Zachris Topelius  1853

Jag gungar i högsta grenen

av Harjulas högsta ås;

vidt skina de blåa vatten,

så långt de af ögat nås.

Af Längelmänvesis fjärdar

där skimrar ett silfverband,

och Roines älskliga vågor

i fjärran kyssa dess strand.

Jag är blott en liten fågel

med späda vingar och små;

men vor’ jag en örn i molnen,

jag flöge högt i det blå,

och flöge och flöge vida

allt upp till Guds allmakts tron

och sjönke där för hans fötter

och kvittrade så min ton:

Du helige himlens Herre,

hör lilla fågelens bön:

ack, hur är din jord så ljuvlig!

Hur är din himmel så skön!

O låt våra sjöar stråla

klart uti vår kärleks brand!

O Herre, lär oss att älska,

o lär oss att älska vårt land!

6. Iltatuulen viesti

Säv. ja  san. Martti Jäppilä

Jos iltatuuli viestin viedä vois’

taa maitten merten kauaksi pois.

Kaipuuni sulle kertoa tahtoisin.

Tuskien täyttämän tieni mä kertoisin.

Näin sävel suruinen yli metsien soipi kutsuen.

Ystäväin kuulethan, ystäväni lauluni,

Saapukoon se luoksesi, missä lienetkin.

Muistathan aikaa, aikaa nuoruuden

Ja onnen taikaa, taikaa rakkauden.

Jos kaiken muistat, erheeni anteeks’ suot.

Onneni rauniot jälleen näin ehjäks’ luot.

:,: Näin sävel hiljainen yli metsien soipi kutsuen.

Ystäväin kuulethan, ystäväni lauluni,

Saapukoon se luoksesi, missä lienetkin.:,:

9. Jag tror på sommaren

Sommarsång skriven av Stig Olin (1966 )

Jag tror, jag tror på sommaren,
jag tror, jag tror på sol igen.
Jag pyntar mig i blå kravatt
och hälsar dig med blommig hatt.

Jag tror på dröm om sommarhus
med täppa och med lindars sus,
en speleman med sin fiol
och luften fylld av kaprifol.

Kortast och blekast vintersol finns en decemberdag,
kallad för Tomas tvivlaren, för att hans tro var svag.
Han skulle aldrig någonsin trott på en sol, en vår,
ändå förvandlas vintern till sommar vartenda år.

Jag tror, jag tror på sommaren…

Midsommarafton natten lång, kärlek och dans och sång.
Solen, som plötsligt börjar gå upp och ner på en gång.
Pojken med flickans hand i sin viskar och får till svar
löften han gått och hoppats på under det år som var.

Jag tror, jag tror på sommaren…

Kultainen nuoruus 
(säv. Kullervo Linna/ san. Tapio Lahtinen)

Lapsena tuntenut murheita en, 
riemuja vain, kohdata sain. 
Siksi kai aika tuo onnellinen 
säilyykin muistelmissain. 
 
:,: Ei kultainen nuoruus, 
jää unholaan, 
vaan muistoissain jälleen 
sen luoksein saan. :,:    
 
Päivinä nuoruuden onnellisen, 
kohdata sain, rakkaimpain. 
Hetkeä tuota mä unhoita en, 
muistoissain säilyy se ain. 
 
:,: Ei kultainen nuoruus, 
jää unholaan, 
vaan muistoissain jälleen 
sen luoksein saan. :,:    

 KOTKAS ROS

tonsättare Helvi Mäkinen           svensk text Lars Huldén

Det skymmer och i skymtens stjärnorna
svarta vågor slås i skum mot kajerna.
I hamnen väntar nattens fröjder dem,
som nått en gosse, hittar snart en vän.

Följ med mig, stjärnor tindrar underbart.
Följ med mig, hör musiken klingar klart.
Nu stiger sången och nu flödar vin och sav
och rosen väntar nån’ att plockas av.

Vem kommer med mig ut och dansar nu.
En blick i bägarn skänker tröst åt hjärtat ju.
Min kärlek vill jag kanske skänka dig.
Rosen från Kotka låter plocka sig.

I natt ska lyckan stå den djärve bi.
I natt ska kyssar ges med glöd uti.
Om hon bara finner, nån’ som hon vill vara hos,
då blommar rosen, blommar Kotkas ros.

Sitt öde har man inga händer mer.
Mitt öde är du främling vet du det.
Följ med mig, följ mig ut på krog och dans.
Jag finns i Kotka eller kanske fanns.

10. LAULELLEN / SJUNG OCH LE Säv./san. Olle Bergman  suom.  Saukki

Jos arkesi toisinaan ankea on,

mielessäs apeus auttamaton,

puulle jos maistuukin puuhailus sun,

tautiisi tepsii tää rohtoni mun:

Laulellen huoleni pois jo taivaan tuulet vie.

Laulellen suorempi vois myös sulle onneen olla tie.

Laulellen arjetkin saa niin paljon tunnelmaa.

Aurinko kun on syömmessäs sun,

se kaiken kaunistaa.

Kun vuodet ne vierii ja kiire vain jää,

metsää kun puilta ei ihmiset nää,

joskus sä tuokio laululle suo,

kenties on avain sun onneesi tuo!

Laulellen …

Ibland blir din vardag så underligt grå,

allt verkar tråkigt och svårt att förstå.

Kanske du tycker att dagen blir lång,

följ då mitt råd, ta och tralla en sång.

Sjung och le, sorgerna göm och glöm en värld så trist.

Du ska se som i en dröm, att allt ska ordna sej till sist.

Sjung och le, tro lilla vän på hopp och kärleken.

Och snart du ser, att du vill ha mer av allt som livet ger.

Åren de gå ju så svindlande fort,

människor jäkta och allt ska bli gjort.

Tänk på att lyckan du har i din hand,

glöm ej att leva och njuta ibland.

Sjung och le…