Förbigå menyn

Landskapsstruktur

Landskapsstrukturen delas in i vattendelare, dalgångar där vattnet samlas och sluttningarna mellan dem. Vasas landskapsstruktur bildas av kedjor med kullar och dalgångarna däremellan. Havsstrandszonen och skärgården som präglas av landhöjningen är också viktig.

Kullarna i Vasa är ofta flacka och steniga. Bild Christine Bonn.

Kullarna är låga, näringsfattiga och karga. De är ofta mycket steniga moränbackar. Även berg i dagen skjuter på många ställen fram på kullens krön. Kullarna bildar olika stora kedjor, som huvudsakligen går från söder mot norr. Endast på några få ställen vid moränkullens kant har det under istiden samlats sandåsar. Kullarna är skogsbeklädda. Skogstypen varierar från karga moskogar på bergiga och steniga områden högt uppe till friska moskogar på något frodigare sluttningsområden. De högsta ställena på kullarna, dvs. vattendelarna, är ofta flacka och låga, och bildar ett nästan mosaikaktigt nät. Även kullarnas sluttningar är relativt flacka.

Dalarna är näringsrika, ofta med tio meter tjocka lerbäddar, som har röjts för odling nästan omedelbart när havet drog sig bort från dem. I dalens mitt kan det finnas djupare våtmarkssänkor eller glosjöar som snörts av från havet. Ändarna av dalarna vid havsstranden bildar kilar av grönområden i staden. Dalarna och vikarna utgör den frodigaste och mångsidigaste naturen i Vasa.

Sänkorna och dalarna är frodigare än de högre delarna av landskapet. Bild Christine Bonn.

Havsstranden framför Vasa är grund och förvandlas snabbt till mark. Stranden skyddas av skärgården, men är blåsig och utsatt för växlingarna i havsvattennivån.

Bosättningens placering. Bosättningen har byggts på kedjorna av kullar medan dalarna huvudsakligen har förblivit obebyggda åkrar eller våtmarker. De högsta ställena i terrängen, kullarnas krön, bergen och de steniga områdena, har också ofta förblivit obebyggda. Det var enkelt och klart att få en bild av landskapsstrukturen över de odlade dalarna till de bebyggda kullarna så länge som odlingen höll dalen öppen. Bosättningen så att säga hoppade från kulle till kulle och hade skogarna på kullarna som skydd och en vy mot dalen. Numera har åkrarna i dalarna börjat beskogas och det är svårare att få ett grepp om landskapsstrukturen.