Information om coronaviruset

Information om coronaviruset

Förbigå menyn

Fasan

Phasianus colchicus

Till fasanens spelritual hör kraftigt flaxande med vingarna och ett för många människor obehagligt galande. Detta beteende är emellertid arttypiskt för fasanen och är ämnat för att attrahera fasanhönor. Tuppen samlar ett harem med flera hönor som han sköter om fram till häckningen. Honans uppgift är att ta hand om ungarna. Bild Jan Nyman.

Allmänt. Fasanen är ursprungligen en asiatisk hönsfågel, som inplanterades i Finland i början av 1900-talet. Beståndet har blivit livskraftigare sedan 1950-talet tack vare nya inplanteringar och vinterutfodring. Antalet häckande par har uppskattats till 10 000 par, visserligen kan en hane ha flera honor. I Syd-Österbotten är fasanbeståndets täthet 0,1 par/km². Under kalla och snörika vintrar klarar sig fasanen inte utan vinterutfodring. Tidvis kan fasanhanarnas revirstrider vara mycket högljudda på vårmorgnarna.

  • Hanens längd ca 85 cm, honan ca 60 cm
  • Häckar på marken i skydd av vegetationen
  • Stannfågel
  • Äter frön, maskar och insekter

Livsmiljö. Fasanen trivs på halvöppna buskområden i närheten av egnahemshusbebyggelse och byar på landsbygden. I städer hör ruderatmark och dess gränser till fasanernas favoritområden. I tätt bebyggda områden saknas fasaner.

Förekomst i Vasa. Fasanen är en relativt fåtalig häckfågel. Den har observerats i ca 50 atlasrutor. Exempelvis i Sundom by och i Gamla Vasa hör fasanhanarnas galande oskiljaktigt ihop med vårmorgnarna.