Information om coronaviruset

Information om coronaviruset

Förbigå menyn

Mindre strandpipare

Charadrius dubius

Den mindre strandpiparen känns igen på dess bruna rygg och den gula ringen runt ögat. Jan Nyman.

Allmänt. Den mindre strandpiparen, som är en vadare, förekommer fåtaligt i Vasa och trivs numera nästan enbart i bebyggda miljöer. Den är en flyttfågel, som kommer till Vasa i april och häckar i maj-juli. Ungarna kläcks i mitten på juni. Tidigt på hösten, i hu-vudsak redan i augusti, flyttar den mindre strandpiparen bort, de unga fåglarna stannar längst. Den mindre strandpiparen har en utmärkt skyddsfärg och förblir lätt oupptäckt, ifall man inte vet vad man ska titta efter.

  • Längd 16 cm
  • Häckar i sanden
  • Övervintrar i östra delarna av Medelhavet och i Östafrika
  • Äter insekter, spindlar och maskar

Livsmiljö. Arten häckar på olika typer av öppna obrukade områden, som fyllnadsjords-områden, hamnar, stenbunden mark, sandgropar o.s.v. På häckplatsen bör det finnas en lite öppen vattenyta eller damm som hålls fuktig under hela häckningstiden och som den mindre strandpiparen kan söka föda i. I Vasa finns artens häckningsområden i närheten av bebyggda områden.

Förekomst i Vasa. Under inventeringarna hittades ca 20 häckplatser, i första hand på fyllnadsjordsområden, industritomter och andra öppna obrukade områden. I Vasa finns såda-na områden bland annat på Vasklot, vid Metviken, på området kring Sunnanviks gamla avstjälpningsplats och i närheten av flygfältet.