Förbigå menyn

Gamla Vasa

Vasas historia börjar under förra delen av 1300-talet, då norrländska kolonister tog i land på de skogsbevuxna skärgårdholmarna i östra delen av Kvarken.

På 1370-talet började man här uppföra Korsholms slott. Landhöjningen är i dessa trakter ca en meter per sekel. Vid den tid då slottet grundades, utbredde sig mellan det nuvarande Vasa och Gamla Vasa ett skärgårdshav, som sträckte sig vidare långt in i landet. Ännu bara dryga 170 år sedan tog sig lastbåtar uppför den kanal, som numera nästa igenvuxen slingrar sig genom åkerfälten. ​

Den första kända svenska makthavaren på Korsholm slott var Bo Johnsson Grip. Han innehade på sin tid som förläning hela norra Finland och en del av norra Sverige.

År 1606 grundade Karl IX här vid en av Österbottens äldsta hamn- och handelsplatser en stad, som gavs det kungliga Wasa-namnet och förlänades Wasa-ättens vapen. Under 1600-talet var handeln, i synnerhet tjärhandeln, livlig och flera borgare i Vasa lade sig till med en ansenlig förmögenhet. Under stora ofreden 1700-1721 plundrades staden och borgarskapets handelsflotta brändes. Ödeläggelsen fullbordades av svåra nödår. En stor del av invånarna flydde över Kvarken till Sverige.

Först sedan Vasa år 1765 hade fått stapelrätt, började handel och sjöfart på allvar blomstra. Exportartiklar från inlandet, tjära, beck, säd, smör, skinn, brädor och plankor, bidrog till att skapa grunden för stadens rikedom. Under mitten av 1800-talet lät C.G. Wolff bygga en segelflotta, som på sin tid var den största privata segelflottan i Norden.

Midsommaren 1808 plundrades staden åter en gång. Sverige befann sig i krig med Ryssland och ryssarna hade besatt landskapet. En rikssvensk undsättningskår besegrades; i striden stupade ca 400 man. Fiendens trupper plundrade staden i tre dagar och flera av invånare dödades. I början av 1800-talet skilde sig i husen i den lilla staden knappast märkbart från bebyggelsen på den omkringliggande landsbygden. Endast vid Köpmansgatan stod något enstaka tvåvåningshus. Under den mörka årstiden lystes de gropiga gatorna upp av talgljuslyktor, som fanns utplacerade i gathörnen.

År 1776 grundade Gustaf III en hovrätt i Vasa, den andra i Finland.

Hovrättsbyggnaden, som ritades av överintendenten C.F. Adelcrantz stod färdig 1786. År 1776 upprättades ett boktryckeri, och på 1840-talet verkade i Vasa landets första s.k. snabbtryckeri. Efter branden blev hovrättshuset Korsholms kyrka. Den nya stadens arkitekt Carl Axel Setterberg ritade klockstapeln som uppfördes på 1870-talet.

Sedan hovrätten hade tagit säte i Vasa ökade invånarnas självaktning, och umgängeslivet tog sig delvis nya uttrycksformer. År 1794 inledde Finlands första läsebibliotek sin verksamhet i Vasa. Man började anordna teaterföreställningar och konserter. I staden fanns badhus, societetshus och åtskilliga krogar. Ett länssjukhus uppfördes redan 1768. Det var landets nästäldsta länssjukhus och verkar idag som Gamla Vasa sjukhus. Huvudbyggnaden är ritad av Carl Ludvig Engel

Stadens förmögna handelsman Abraham Falander (1746-1815) ägde tobaksspinneri, skeppsvarv och affärshus.

Vanhan Vaasan museo

Han var en av landets första storexportörer i trävarubranschen. År 1798 grundade han Östermyra järnbruk i Seinäjoki. Han adlades av Gustav IV Adolf år 1809 och fick då namnet Wasastjerna. I det s.k. Wasastjernahuset har inrymts Östrbottens museums Gamla Vasa -avdelning, som omfattar bl.a. ett gammaldags skeppsredarkontor med flera autentiska föremål och ett postkontor inrett i 1800-talsstil. Här inledde i tiden Vasa gymnasium, en sparbank och Finlands banks växelkontor sin verksamhet.

En gassande het augustimorgon år 1852 kom elden lös i Vasa.

En vårdslös marknadsbesökare, som slumrat till i ett uthus tillhörande rådman Aurén, hade fällt sin pipa i halmen. Eldsvådan var ett faktum. Brunnarna stod tomma och stadsborna befann sig till en stor del ute på sina åkrar. Många hus hade näver- eller halmtak. Mellan husen fanns bara smala gränder. Innan kvällen fanns där staden stått bara en rykande ruinhög kvar. Endast ett fåtal hus i stadens utkanter hade undgått förstörelsen, b.la. hovrättshuset. Kvar stod också stenväggarna och valven av det Falander-Wasastjernska patricierhuset, sjukhuset och prästgården. År 1793 hade Vasa 2178 invånare brandåret 1852 var antalet 3200.

Man beslöt att bygga en ny stad cirka sju kilometer längre bort mot kusten.

Överflyttningen av stadsrättigheterna skedde år 1862.

Ruinområdet

Före år 1300 byggdes en träkyrka på Kapellbacken och senare närmare stadens centrum. Sankta Marias stenkyrka blev byggd under åren 1480-1550. Den förstorades efter Per Brahes besök år 1649. Under stora ofreden bortrövades kyrkklockorna, nattvardssilvret, orgeln, mässkrudarna och takkronorna. I mitten av 1700-talet ombyggdes kyrkan, som skulle betjäna också den kringliggande landsbygden, till en korskyrka. Efter kriget 1808-1809 målades kyrkan invändigt i vitt och guld. På 1840-talet målade J.G. Sandberg för kyrkans räkning en altartavla, som nu har sin plats i Korsholms kyrka. Altaret och predikstolen från 1600-talet flyttades till Replot kyrka på 1840-talet och undgick på detta sätt Vasa brand 1852.

År 1641 grundades i Vasa en barnskola, en s.k. pedagogi. Trivialskolan flyttades från Nykarleby till Vasa år 1683, och 1691 uppfördes det skolhus, vars grundstenar fortfarande står kvar. I Trivialskolan gick bl.a. Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg. I början av 1800-talet verkade i Vasa en fattigskola eller s.k. Bell-Lancasterskola, en handelsskola, en navigationsskola och en hantverkarskola eller s.k. söndagsskola. År 1841 grundades ett gymnasium, för vars elevkonvent Zacharias Topelius skrev den kända sången Vasa marsch.

Korsholmskyrka

En ny kyrka uppfördes under senare delen av 1300-talet . Den byggdes av gråsten. Grundformen var rektangulär och den var delad i tre skepp. Den helgades Jesu moder och kallades Sankta Maria. Sedan kung Karl IX år 1606 grundlagt staden Vasa i Mustasaari, ökade befolkningen runt kyrkan snabbt och kyrkan blev för liten. Därför förstorades den betydligt år 1649. Under åren 1749-1753 ändrades den till korskyrka. Med sina mäktiga valv, sin goda orgel och sin vacka altartavla var den en imponerande helgedom. När stade brann den 3. augusti 1852, förstördes också den ståtliga kyrkan. Numera står endast ytterväggarna kvar. Efter branden flyttades staden ca 7 km närmare kustenDär byggde stadsborna en ny kyrka. Men landsborna hade ingen helgedom. Att återuppbygga den eldhärjade kyrkan var ingen lätt sak. Då yppade sig en ny möjlighet . Hovrättshuset i staden hade inte skadast av branden. Det förlorade sin uppgift, då ett nytt hus för hovrätten uppfördes i den nya Vasa. Kejsaren skänkte huset till försmalingen att ombyggas till kyrka.

Vasa hovrätt grundades av konung Gustaf III år 1776. Ritningarna till ett hus för hovrätten uppgjordes av Carl Fredrik Adelcranzt. Arbetena utfördes raskt och år 1786 invigdes huset. Det är ett av den gustavianska tidens vackraste byggnadsverk. Detta hus skulle nu bli kyrka. Länsarkitekten Carl Axel Setterberg gjorde ritningarna till ombyggnaden. Arbetena påbörjades år 1862 med byggmästaren Erik Kuorikoski från Karleby som arbetsledare. Först byggdes ett fristående klocktorn. Vid tornbygget användes en del tegel från den gamla kyrkans valv. En av klockorna i tornet – de finns tre stycken – är gjuten av malm från de nedsmälta gamla klockorna. Den nya stadens arkitekt Carl Axel Setterberg ritade klockstapeln som uppfördes på 1870-talet.

Det yttre av hovrättshuset bibehölls oförändrat. Invändigt revs mellanväggarna och taket fick valv, som uppbärs av smäckra pelare. Huset kunde invigas till heligt bruk år 1863. Kyrkan har två altartavlor. Den övre, som föreställer Jesus i Getsemane, härstämmar från den gamla kyrkan. Den är målad av professor Johan Gustaf Sandberg år 1842. När den gamla kyrkan brann, lyckades kyrkvärden rädda tavlan genom att skära loss den sur ramen. Den mindre altartavlan är en kopia av en målning av fransmannen Regnault. Den är utförd av Alexandra Såltin. De vackra ljuskronorna härstammar alla från den gamla kyrkan. De är 1700-talsarbete. Också nattvardssilvret blev räddat undan branden, likaså en verklig klenod, en medeltida mässhake i blått, som fortfarande används vid vissa högtider.

Tack vare en donation av kammarrådet Herman Rosenberg kunde man till den kyrkans invigning anskaffa en stor och god orgel. Den byggdes av Theodor Buchert i Valkjärvi nära Viborg. Den hade från början 21 stämmor. En del orgelpipor, som räddats från den gamla kyrkan undan branden, kom till användning vid orgelbygget. År 1914 ombyggdes och förstorades orgeln. Den hade 25 stämmor. Den orgel som används idag har byggts av Grönlunds orgelbyggeri i Sverige. Orgeln invigdes 1972. Den har 34 stämmor.