Juloratoriet

Johann Sebastian Bach (1685–1750):
Juloratoriet BVW 248 (1734)
Kantaterna 1–3

Tomas Djupsjöbacka, kapellmästare

Tomas Djupsjöbacka är känd som en mångsidig musiker som uppträder som cellist och numera i allt större utsträckning även som kapellmästare. Djupsjöbackas rötter ligger djupt i kammarmusiken. Han är grundande medlem av stråkkvartetten Meta4 och uppträder regelbundet i den renommerade Chamber Orchestra of Europe.

Som kapellmästare debuterade Djupsjöbacka år 2013 med Mellersta Österbottens kammarorkester och har sedermera dirigerat de flesta finländska orkestrarna, inkluderande Radions Symfoniorkester, Helsingfors Stadsorkester och Sinfonia Lahti. Djupsjöbacka gjorde sin debut i Sverige med Nordiska Kammarorkestern i oktober 2020 då han agerade i dubbelrollen som solist-kapellmästare. På initiativ av musikerna inbjöds Djupsjöbacka att bli förste gästdirigent för Lapplands kammarorkester 2019-2022. Tomas Djupsjöbacka var chefsdirigent för Vasa stadsorkester mellan 2021-2024.

Förutom den klassiska repertoaren har Djupsjöbacka de senaste åren även aktivt uruppfört nya verk av bl.a Jukka Tiensuu, Veli Kujala, Sampo Haapamäki och Mikko Heiniö samt i olika projekt samarbetat med jonglörer, dansare och foley-artister. I oktober 2020 dirigerade Djupsjöbacka Finländska Barockorkestern i ett banbrytande projekt där Sibelius musik uppfördes på tidstrogna instrument.

Djupsjöbacka inledde sina kapellmästarstudier privat år 2012 för nuvarande New York Metropolitan-operans chefdirigent Yannick Nézet-Séguin. Han fortsatte studierna på Sibelius-Akademins kapellmästarklass, därifrån han utdimitterades år 2017. Djupsjöbacka har även deltagit i mästarkurser ledda av Jorma Panula.

Kathrin Lorenzen, sopran

Sopranen Kathrin Lorenzen föddes i Flensburg 1994 och växte upp på en gård som tillhör hennes familj i femte generationen. Hon började sina studier i kyrkomusik vid HMT Leipzig och sjöng i en mängd olika körer och ensembler, inklusive German National Youth Choir, Kammerchor Stuttgart och World Youth Choir. Under sina studier växte hennes önskan att göra sången till sitt huvudinstrument och sin karriär stadigt. Efter vidare orgel- och sångstudier vid HfM Saar (under prof. Ruth Ziesak) flyttade hon till Stockholm 2021, efter att ha vunnit audition för fast anställning och medlemskap i Sveriges Radios kör. Samtidigt fortsatte hon sina masterstudier i sång vid KMH Stockholm (under prof. Bo Rosenkull).

Under de senaste åren har Kathrin etablerat sig som en eftertraktad solist och konsertsångerska i Tyskland och Skandinavien. Hon har särskilt förtjusats av konstsång i alla dess former och tycker om att utveckla nya konsertkoncept. Hon har också ett starkt intresse för kammarmusik och en regelbunden lied-duo med pianisten Oskar Ekberg.

Kathrin har mottagit flera utmärkelser och stipendier (Nikolaus Reiser-Stiftung, Richard-Wagner-Verband, KMA-stipendium etc.). År 2023 vann hon 1:a pris och publikpriset vid den 12:e internationella Telemann-tävlingen i Magdeburg. Kathrin är vinnare av Solistpriset 2024, den största utmärkelsen som delas ut av Kungliga Musikhögskolan till unga musiker, och är den första sångerskan på 16 år som uppnått detta. I juni 2024 fick hon 2:a pris och hederspublikpriset vid Mirjam Helin International Voice Competition.

Jingjing Xu, alt

Jingjing Xu är en kinesisk mezzosopran som hyllas för sin uttrycksfulla konstnärlighet och breda repertoar. Född i Wuhu, avslutade hon sin masterexamen vid McGill University 2023, där hon vann Wirth Vocal Prize. Följande år vann hon Mirjam Helin-tävlingen 2024 som den yngsta deltagaren.

Jingjing gjorde sin operadebut 2022 i huvudrollen i Händels Orlando vid McGill University. Sedan dess har hon framträtt i oratorie- och konsertframträdanden, inklusive Rossinis Petite messe solennelle, Duruflés Requiem och Händels Messiah. Hon har framträtt med Canadian Opera Company, Montreals Société d’Art Vocale och vid Organ and Aria Festival i Finland. I februari 2025 sjöng hon med Oulu Sinfonietta, och sommaren 2025 gör hon sin debut vid Bregenz-festivalen i huvudrollen i La Cenerentola.

Utöver opera och oratorium är Jingjing känd för sin övertygande tolkning av konstsång. Hon och hennes duopartner Christopher Knopp deltog vid Franz-Schubert-Institutet 2023, där de studerade för Elly Ameling, Robert Holl och Roger Vignoles.

Hennes huvudmentorer och röstlärare är Annamaria Popescu och Jie Zhou, och hon arbetar nära coacherna Michael McMahon och Esther Gonthier. Hon har även deltagit i masterclasses med James Vaughan, Graham Johnson, Jeff Cohen, Pierre Vallet och Helmut Deutsch.

Miloš Bulajić, tenor

Miloš Bulajić föddes i Bonn i Tyskland i en familj med serbiskt ursprung. Han studerade först piano som solist vid Universität der Künste i Berlin och fortsatte senare sina studier i Würzburg, där han tog examen i både sång och piano.

Han var under två år medlem i operastudion vid Staatsoper Unter den Linden i Berlin och medverkade där i över 115 föreställningar på stora scenen i en bred repertoar. Därutöver debuterade han vid Salzburgfestivalen inom projektet för unga sångare samt vid Rossinifestivalen i Pesaro (Accademia), där han sjöng rollen som Libenskof i Il viaggio a Reims.

Bland hans senaste operauppdrag finns debut vid Theater an der Wien, Nadirs roll i Bizets Pärlfiskarna vid Salzburg Landestheater, den italienske sångaren i Strauss Rosenkavaljeren vid Staatstheater Mainz samt ett flertal roller i operor av Rossini och Donizetti på teatrar runt om i Europa. Hans omfattande konsertrepertoar inkluderar framträdanden i Berliner Philharmonie, Frauenkirche i Dresden (Petite Messe Solennelle), Berlins domkyrka (Bachs Juloratorium), Internationella Bachfestivalen på Gran Canaria (Bachs Johannespassionen) samt Aachens domkyrka (Bachs Matteuspassionen).

Aksel Daveyan, bas

Aksel Daveyans kommande och senaste engagemang inkluderar Marcello i La bohème vid Glyndebourne Festival, Albert i Werther vid Opernhaus Zürich, Yamadori i Madama Butterfly vid Festspielhaus Baden-Baden och med Berliner Philharmoniker, Giorgio Germont i La Traviata, Ottokar i Der Freischütz och Figaro i Il Barbiere vid Oldenburgisches Staatstheater.

Han har även framträtt i roller som Dr. Malatesta i Don Pasquale, Stravinskys Les Noces, Il Maestro Viva la Mamma, Morales i Carmen och Dumas’ Andrea Chénier vid Opernhaus Zürich.

Tidigare engagemang inkluderar konserter och konsertopera vid Georgian National Opera i Tbilisi, Operan i Krakow, Theatre Logos i Łódź, San Lazzaro-ön i Venedig, Opera- och baletteatern i Jerevan, Teatro Politeama i Palermo, där han sjungit Figaro i Il Barbiere di Siviglia, Guglielmo i Così fan tutte, Conte i Le nozze di Figaro, Silvio i I Pagliacci, Alfonso i La Favorita, Pierrot i Korngolds Die tote Stadt, Yeletsky i Pique Dame, huvudrollen i Eugene Onegin, Robert i Tjajkovskijs Iolanta, den venetianske gästen i Rimskij-Korsakovs Sadko, vid sidan av Mansurians Requiem i National Centre of Chamber Music i Jerevan, Haladjians Missa de Lumine i Thomaskirche i Frankfurt, Faurés Requiem och 7 Prayers i Aram Khachaturian Concert Hall samt Mansurians Hymnus Navapet vid Mendel Festival i Brno, Tjeckien.

Aksel Daveyan har vunnit 1:a pris vid Elena Obraztsova Competition i Sankt Petersburg och 2:a pris vid Queen Sonja Competition. Han är även 3:e prisvinnare av Opera Crown Tbilisi Competition, 1:a prisvinnare av Pan-Armenian Competition – Gohar Gasparyan och mottagare av Boghossian Youth Prize 2020 (det Armeniska presidentpriset).

Kammarkören Canticum Maris

Kammarkören Canticum Maris fungerar inom finska församlingen i Vasa och är grundad år 2020. Kören leds av Dir. Mus. Tarja Viitanen.

Canticum Maris har trots sin unga ålder visat sig vara en stark och kapabel kör. Canticum Maris har redan medverkat i flera av Yles radio- och tv-sändningar. En viktig del av Canticum Maris verksamhet är framförandet av stora kyrkomusikverk; t.ex. W.A. Mozarts Requiem, J. Haydns oratorium Die Jahreszeiten och G.F. Händels oratorium Messias har varit projekt de senaste åren.

Stora körverk och krävande a cappella-repertoar utvecklar snabbt en kompetent kör. Körens framtidsplaner omfattar t.ex. oratoriet Messias på Vasa väckelsefestival sommaren 2024 och J. Haydns oratorium Skapelsen tillsammans med Vasa stadsorkester samt deltagande i körfestivaler i Finland och utomlands.

Bachs talakt – hans musik är en motståndshandling, den kämpar aktivt mot åtskiljandet av det heliga och det världsliga. Denna motståndshandling i musiken kulminerar i ett rop. Endast motståndet gör motstånd mot döden i form av konstverket eller människors kamp.
Gilles Deleuze 1987 (övers. Jussi Vähämäki)

Gilles Deleuze, som hör till 1900-talets mest betydande franska filosofer, sammanförde konsten och motståndet med varandra. ”Allt detta måste klargöra två sidor”, och därför förespråkade han strävan att inte skilja det heliga från det världsliga. Oavsett om man håller med Deleuze eller inte, är det tydligt att för Johann Sebastian Bach hade den andliga och den världsliga musiken verkligen samma ursprung, och han såg ingen väsentlig skillnad mellan verk skrivna för olika användningsområden. Han signerade därför inte bara alla sina kyrkomusikaliska verk, utan även många av sina världsliga kompositioner med akronymen S. D. G., det vill säga Soli Deo gloria, Gud allena äran.

I få av Bachs verk bildar världslig och andlig musik en lika stark förening som i Juloratoriet. Bach avsåg Juloratoriets sex kantater som en helhet, även om de ursprungligen framfördes i samband med gudstjänster under julens sex olika helgdagar, från juldagen till trettondagen. Att helheten delades upp på flera dagar var inte Bachs egen uppfinning: seden hade varit relativt vanlig i Tyskland redan sedan Buxtehudes tid, och Bach hade som ung man sett och hört liknande oratorieframföranden åtminstone i Lübeck och under sin Arnstadt-period i grannstaden Rudolstadt.

Juloratoriet tillkom till julen 1734, då Bach hade varit kantor vid Thomasskolan i Leipzig i över tio år. Bach hade använt sina två första Leipzig-år till att plikttroget komponera kantater för nästan alla kyrkliga högtider och därigenom skapat en mycket omfattande produktion av andliga kantater. Även senare tillkom kantater i jämn takt – både andliga, skrivna för kyrkan, och världsliga, komponerade för olika festliga tillfällen. Även om man under adventstiden i Leipzig inte framförde kantater och tonsättaren därför i princip hade något mer tid före jul, valde Bach i Juloratoriet att använda musikaliskt material från sina egna tidigare kantater: arior och körsatser där man i bästa fall endast bytte texten utan att nämnvärt bearbeta musiken. Av ariorna är endast den vackra altarian i den tredje kantaten, Schliesse, mein Hertze, dies selige Wunder, särskilt komponerad för Juloratoriet. Marias förundran inför det nya gudomliga undret var en alltför viktig aria för att hämtas ur återvunnet material.

För de tre första kantaterna i Juloratoriet använde Bach som huvudmaterial två världsliga kantater färdigställda 1733, båda skrivna för det sachsiska hovets födelsedagar. Librettiisten var sannolikt Christian Friedrich Henrici, som använde författarnamnet Picander. Hans uppgift blev att förse de nummer Bach valt med nya texter samt att skriva recitativtexterna utifrån evangelierna.

I koralerna i sina kyrkomusikaliska verk använde Bach nästan genomgående redan existerande psalmer. I Juloratoriet gjorde han dock ett undantag, eftersom koralerna i kantat nr 4 enligt vad man vet är skrivna av Bach själv. I de tre första kantaterna använde Bach däremot i koralerna huvudsakligen psalmer skrivna av Luther.

Oratoriet framfördes i Leipzig mellan jul och trettondagen endast under årsskiftet 1734–1735, även om de flesta kantaterna framfördes samma dag både i Thomaskyrkans och Nikolaikyrkans gudstjänster. Därefter fick man vänta över hundra år innan tanken på att offentligt återframföra äldre musik över huvud taget blev möjlig, och Juloratoriet plockades fram ur arkivens gömmor, nu främst för konsertbruk. Som modern framförandepraxis har det huvudsakligen etablerats att framföra kantaterna i två delar: de tre första före jul och de tre sista efter nyår.

I dag hör Juloratoriet självklart till julens musikaliska utbud, och det med rätta, för Juloratoriet är som julen själv: det heliga och det världsliga förenas där på ett fruktbart sätt, och även om grunden är evangeliernas glädjebudskap om Jesu födelse, vilar ovanpå detta otaliga lager, ur vilka var och en kan hämta något.

Text: Panu Sivonen