Instrumentakademiernas kväll

Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791)
Violinkonsert nr. 3 i G-dur, K. 216 (1775)
1. Allegro
2. Adagio
3. Rondo: Allegro

Tielman Susato  (1510/1515-1570)
Svit ur samlingen La Dansereye (1551, arr. Niklas Hagmark)
1. La Mourisque
2. Entre du fol
3. Danse du roy
4. Rondo
5. Ronde – Mon Amy
6. Ronde et Saltarelle
7. Den hoboeckendans
8. Allemaigne & Recoupe
9. Pavane Battaille

— Paus —

Edward Elgar (1857-1934)
Cellokonsert i e-moll, op 85 (1919 orkestrering Iain Farrington)
1. Adagio – Moderato

Felix Mendelssohn (1809-1847)
Pianokonsert nr 1 i g-moll, op 25 (1830-1831)
1. Molto Allegro

Ludwig van Beethoven (1770-1827)
Pianokonsert nr. 5 i Ess-dur, op. 73 (1809)
1. Allegro

Jan Söderblom, kapellmästare

Med en dynamisk bakgrund som utövande musiker – som solist, kammarmusiker och i ledande roller inom orkestervärlden – är utforskande den drivande kraften bakom Jan Söderbloms bana som dirigent. Han är för närvarande konstnärlig ledare för Finlands Kammarorkester, konstnärlig ledare för två årliga festivaler samt en flitigt anlitad gästdirigent hos de ledande finländska orkestrarna. Han innehade posten som 1:e konsertmästare i Helsingfors stadsorkester åren 2016–2025 och uppträder ofta även som play-director. Oavsett om han dirigerar, leder eller spelar förmedlar Söderbloms konstnärliga vision tydligt en personlig berättelse där historia och nutid, liksom kultur och natur, möts på ett särpräglat och övertygande sätt.

Jan Söderblom utnämndes till konstnärlig ledare för Finlands Kammarorkester år 2021 och för vidare den vision som formulerades av ensemblets grundare Jukka-Pekka Saraste. Han är även konstnärlig ledare för Ekenäs Sommarkonserter och Grankulla Musikfest. Tidigare har han varit chefsdirigent för Pori Sinfonietta (2012–2016), konstnärlig ledare för Villmanstrands stadsorkester (2002–2009) samt konstnärlig ledare för festivalen Music by the Sea i Ingå fram till 2023.

Jan Söderblom föddes in i en musikalisk miljö starkt präglad av operavärlden och började spela violin i tidig ålder. Under uppväxten, mitt i en blomstringsperiod för det finländska musiklivet, studerade han för lärare som Géza Szilvay, skaparen av den internationellt välkända undervisningsmetoden Colourstrings, samt Ari Angervo. En stark längtan efter internationellt utbyte ledde till fortsatta studier med Endre Wolf, Amadeus-kvartetten, Sándor Végh och David Takeno. Han har därefter framträtt som solist med bland andra Sveriges Radios Symfoniorkester, Norges Radios Orkester, Helsingborgs Symfoniorkester och Japan Philharmonic Orchestra. Med en grundläggande passion för kammarmusik var han med och grundade New Helsinki Quartet, med vilken han vann flera tävlingar och uppträdde på Europas mest prestigefyllda scener.

Det stod tidigt klart att dirigering skulle spela en central roll i Jan Söderbloms professionella identitet. Parallellt med sin karriär som solist och kammarmusiker antogs han till Sibelius-Akademins välrenommerade dirigentklass under Jorma Panula och Leif Segerstam. Därmed tog hans dubbla karriär en tydlig riktning mot dirigering, med engagemang hos alla större finländska orkestrar samt orkestrar såsom Scottish Chamber Orchestra, Orchestre de Chambre de Lausanne, Orquesta RTVE, Nordwestdeutsche Philharmonie, MDR Sinfonieorkester (Leipzig), Danmarks Nationale Kammerorkester, Norges Radios Orkester KORK, Norrköpings och Helsingborgs Symfoniorkestrar samt Orchestre National Bordeaux Aquitaine. Säsongen 2025–26 omfattar återengagemang med Helsingfors stadsorkester, Åbo filharmoniska orkester, Lahtis symfoniorkester och Tapiola Sinfonietta samt internationella gästspel med Islands symfoniorkester och Antwerpens symfoniorkester.

Inom operan har Jan Söderblom samarbetat med Kungliga Operan i Stockholm, Norrlandsoperan och Finlands Nationalopera. Han har dirigerat uruppförandena av Thomas Jennefelts Sport och fritid, Daniel Börtz’ Svall samt Veli-Matti Puumalas Anna Liisa, vars inspelning även gavs ut på skivbolaget Ondine och möttes av stor kritikerframgång, inklusive utmärkelsen Editor’s Choice i tidskriften Gramophone. Under säsongen 2025–26 dirigerar han David Bintleys uppsättning av Prokofjevs Askungen vid Finlands Nationalbalett.

Utöver sina dirigentuppdrag utnämndes Jan Söderblom till konsertmästare i Helsingfors stadsorkester år 2014, en tjänst han innehar fram till december 2025. Genom att förena sin omfattande erfarenhet som kammarmusiker med dirigentens perspektiv på att leda en orkester från konsertmästarstolen har han utvecklat sitt ”dirigentlösa” arbetssätt inom symfonisk musik. Inom denna starkt samarbetsinriktade ram arbetar han nära tillsammans med stämledarna för att förbereda stora symfoniska program som framförs utan dirigent. Han har med stor framgång lett Helsingfors stadsorkester på detta sätt i storskalig repertoar, såsom Sibelius symfonier.

Utanför scenen finner Jan Söderblom lika stor glädje i naturen, antingen genom segling eller vandringar i skogen. Han är bosatt med sin familj i hantverks- och konstnärssamhället Fiskars i södra Finland.

Instrumentakademierna

Instrumentakademierna erbjuder högklassig musikutbildning för begåvade och motiverade unga musiker. Eleverna är 8–22 år gamla och kommer från olika delar av Finland. Instrumentakademierna stöder deras målinriktade instrumentstudier genom mästarkurser som ordnas under veckoslut och lovtider under ledning av inhemska och internationella topppedagoger.

Bland dem som har vuxit fram från Instrumentakademierna finns bland andra dirigenten och pianisten Tarmo Peltokoski, violinisten Tami Pohjola, pianisten Ossi Tanner samt den internationellt prisbelönta, lovande violinisten Lilja Haatainen. Eleverna har redan samlat tiotals tävlingspriser, även från internationella tävlingar. De uppträder regelbundet som solister med orkestrar och på de mest betydande inhemska festivalerna.

Till Instrumentakademierna hör Stråkakademin, Ungdomspianoakademin, Bleckblåsakademin och den nyaste, Träblåsakademin, som inleder sin verksamhet i februari. De har startat som separata aktörer från och med 2009, och år 2023 grundades en gemensam paraplyförening, Soitinakatemierna rf. Verksamheten möjliggörs av Finlands kulturfond samt Jane och Aatos Erkkos stiftelse.

Frank Sundqvist, cello

Frank Sundqvist (f. 2011) började spela cello vid fem års ålder vid Esbo musikinstitut, där han studerade under ledning av Anne Silvennoinen och Petja Kainulainen. Sedan hösten 2024 är Franks lärare Tuomas Lehto, och år 2025 inleder han sina studier vid Sibelius-Akademins ungdomsavdelning.

Frank studerar vid Celloakademin under handledning av Tuomas Ylinen och Tuomas Lehto.

Frank placerade sig bland de prisbelönta i Borgå cellotävlingar 2021 i den yngsta klassen, och år 2024 erhöll han andra pris i åldersklassen 13–15 år.

Som solist har Frank framträtt med en orkester bestående av lärare från Östra Helsingfors musikinstitut, med orkestrar från Vanda och Borgånejdens musikinstitut samt med olika ensembler vid Esbo musikinstitut. Han fick även möjlighet att uppträda som en av få utvalda vid Esbo musikinstituts 60-årsjubileumskonsert år 2023.

Julia Elomaa, piano

Julia Elomaa (f. 2007) inledde sina pianostudier vid Åbo konservatorium år 2013 med Jaana Luuppala som lärare. Hon avlade slutbetyg för fördjupade studier våren 2021 och antogs till Ungdomspianoakademin sommaren samma år. Hennes studier har understötts av Finlands kulturfond samt Pro Musica-stiftelsen.

På mästarkurser har Julia undervisats av ett flertal högt ansedda pianister, däribland Jean-Efflam Bavouzet, Angela Hewitt, Henri Sigfridsson, Tony Yike Yang, Severin von Eckardstein och Mackenzie Melemed. Utöver undervisningen vid Ungdomspianoakademin har hon deltagit i mästarkurser arrangerade bland annat av Nurmes Sommarakademi, Raudaskyläs Soiva Kesä samt Palazzo Ricci.

Våren 2025 uppträdde Julia i Åbo filharmoniska orkesters konsert för unga solister, där hon framförde första satsen ur Sergej Prokofjevs andra pianokonsert. Tidigare har hon även framträtt som solist med Aura Sinfonia och Camerata Vihti. Sommaren 2024 uppträdde hon vid Riihimäki Sommarkonserter samt i konserten Festivalens unga konstnärer vid Mänttä musikfestspel. Därutöver har Julia framträtt vid ett stort antal evenemang runt om i Finland och utomlands.

Julia har haft framgångar i flera internationella och nationella pianotävlingar. Senast vann hon första pris i Nordic Junior Piano Competition i Sverige i kategorin ”Young Artists” (2025). Samma vår vann hon även den äldsta klassen i London International Chopin Competition for Young Pianists. Dessutom har hon prisbelönats i Pianoaura-tävlingen i Åbo (2016, 2019 och 2023), Steinway-pianotävlingen i Helsingfors (2016), Stockholm International Music Competition (2017), den internationella Tapiola-pianotävlingen (2019), Canadian Young Pianists Festival (2021), Ilmari Hannikainen-kammarmusiktävlingen (2023), WPTA Finland Piano Competition (2024), den internationella Debussy Music Competition (2024) samt Leevi Madetoja-pianotävlingen (2025). Hon erhöll även ett hedersomnämnande i Nordic Junior Piano Competition (2023) för en framstående tolkning av ett modernt verk.

Sauli Aaltonen, piano

Sauli Aaltonen (f. 2009) började studera piano vid fem års ålder. För närvarande studerar Sauli vid Tammerfors konservatorium med Annika Hautamäki-Hänninen som lärare. Därtill får han undervisning av Teppo Koivisto.

Sauli har prisbelönats i följande pianotävlingar: den internationella Tapiola-pianotävlingen 2023 och 2021, Pianoaura-pianotävlingen 2023, Leevi Madetoja-pianotävlingen 2025 och 2022 samt Birkalands pianotävling 2020 och 2018.

År 2022 erhöll Sauli ett stipendium från Pro Musica-stiftelsen avsett för stöd till begåvade studerande inom konstmusik.
Han antogs till Ungdomspianoakademin våren 2023.

Sauli har uppträtt vid festivalen Riihimäki Sommarkonserter samt vid Mänttä musikfestspel. Han har även framträtt tillsammans med symfoniorkestern Vivo och Tammerfors filharmoniska orkester.

Albert Sahlström, violin

Albert Sahlström (f. 2003) studerar violin för Elina Vähälä vid Universität für Musik und darstellende Kunst Wien (MDW) och är även medlem i Violinakademin.

Han har framträtt som solist i Finland, bland annat med Helsingfors stadsorkester och Vasa stadsorkester, samt i Österrike som solist med MDW:s Webern Symphonieorchester i Wien.

Som kammarmusiker har han hörts vid flera betydande festivaler, såsom Kuhmo Kammarmusik, Nådendals Musikfestspel, Grankulla Musikfest och Korsholms Musikfestival, Kamarikesä-festivalen samt Hauho Musikfestival, där han var Ung konstnär år 2024.

Sahlström har nått framgångar i flera tävlingar, med tredje pris i Kuopio violintävling år 2025 som den främsta meriten. Hans pianotrio, ISBU-trio, vann den nationella klassen i Ilmari Hannikainen-tävlingen år 2023.

Han spelar på en Stradivariusviolin från år 1702, ”Irländaren”, som ägs av OP Gruppens Konststiftelse.

Bleckblåsakademins kvintett

I Bleckblåsakademins kvintett medverkar trumpetisten Viggo Sundqvist (f. 2008) och Nelli Leppäniemi (f. 2007). På valthorn spelar Auri Hannus (f. 2010), på trombon Anton Seppänen (f. 2010) och på tuba Myrsky Saraskari (f. 2011). Utöver studierna vid Bleckblåsakademin studerar musikerna vid Sibelius-Akademins ungdomsutbildning, Östra Helsingfors musikinstitut, Esbo musikinstitut samt Lahtis konservatorium.

Musikerna har deltagit i Bleckblåsakademins målinriktade verksamhet sedan 2024 och har uppträtt vid flera egna konserter samt under Lieksa Brass Week. Sommaren 2026 väntar framträdanden vid S:t Michels musikfestspel samt under Lahtis internationella orgelvecka.

Virtuoser skriver virtuosisk musik

Kompositörnamnen i denna konsert – den brittiske Edward Elgar, wienklassicismens mästare Wolfgang Amadeus Mozart och Ludwig van Beethoven, den tyska tidiga romantikens lysande universalbegåvning Felix Mendelssohn samt den nederländske renässanskompositören Tielman Susato – var alla skickliga instrumentalister. Elgar, Mozart och Susato behärskade suveränt flera instrument, medan Beethoven och Mendelssohn främst koncentrerade sig på piano och dirigering. Kanske är det just deras bakgrund som instrumentalister som förklarar deras naturliga förmåga att skriva krävande men alltid spelbara stämmor i konserter och andra soloverk. Innan Edward Elgars kompositörskarriär tog fart försörjde han sig som organist, pianist, violinist och till och med fagottist. Han var också helt hemmastadd i rollen som dirigent och körledare och dirigerade själv uruppförandet av den cellokonsert i e-moll op. 85 som vi hör i dag, år 1919, då han redan sedan länge åtnjöt stor respekt som Storbritanniens ledande tonsättare.

Uruppförandet blev visserligen ingen stor framgång, men med tiden har Elgars cellokonsert blivit en av 1900-talets mest älskade konserter. Elgar inledde arbetet med verket strax efter första världskrigets slut. Medan många konstnärer på båda sidor av fronten upplevde krigets utbrott år 1914 som en inspirerande och ”renande” erfarenhet och skyndade sig att ta värvning, reagerade Elgar med fasa inför kriget. Krigets utdragenhet och den tilltagande brutaliteten visade att hans farhågor var berättigade, och hans medkänsla sträckte sig inte bara till soldaterna och hemfronten utan även till de hästar som drogs in i striderna. På sista sidan av cellokonsertens manuskript skrev han minnesakronymen RIP, och konserten har därför kallats Elgars krigsrequiem. Omorkestreringen för en mindre ensemble än originalet har gjorts av britten Iain Farrington.

Bland Ludwig van Beethovens pianokonserter intar den sista, Ess-durkonserten op. 73 från år 1809, en särställning. Den är också känd under smeknamnet Kejsarkonserten. Beethovens hörsel hade försämrats radikalt under de första åren av 1800-talet och ledde till ett nervsammanbrott år 1802. Ur detta reste han sig med ännu större beslutsamhet, men den inkomstbringande karriären som pianovirtuos gick mot sitt slut. I stället koncentrerade han sig på att komponera nya, alltmer överraskande och framför allt större verk, och stilförändringen märks tydligt även i pianokonserterna. De tre första pianokonserterna hade tillkommit som en del av hans projekt att bli Wiens ledande pianist-tonsättare kring sekelskiftet. Som solist i den fjärde pianokonserten, färdig 1806, kunde han ännu själv framträda, men den femte konserten spelade han aldrig offentligt. Därför ägnade han särskild omsorg åt verkets detaljer och skrev även kadenserna (det vill säga de ackompanjemangslösa, fria avsnitten som vanligen finns nära satsernas slut, men i denna konsert även alldeles i början), samtidigt som han förbjöd pianister att improvisera egna kadenser. Ursprunget till tillnamnet Kejsarkonserten är okänt, men det härstammar sannolikt inte från Beethoven själv, vars förhållande till den Europaerövrande kejsaren Napoleon var komplext. Även om den första satsen rymmer lyriska ögonblick är helhetsintrycket ändå storslaget och heroiskt, vilket kanske förklarar varför smeknamnet har slagit igenom.

Felix Mendelssohn var ett underbarn nästan i Mozarts klass och inledde redan vid tolv års ålder en brevväxling med Tysklands mest ansedde poet, den då över 70-årige Johann Wolfgang von Goethe. Trots att Mendelssohn från unga år var en utmärkt pianist skrev han sin första pianokonsert i g-moll op. 25 först vid mogen ålder, 21 år gammal. Tonsättaren spelade själv solostämman vid uruppförandet, trots att han tillägnade verket sin pianokollega Delphine von Schauroth. Medan en betydande del av den wienklassiska tidens konserter och symfonier går i dur, inspirerades romantikens tonsättare minst lika mycket av moll. I början av Mendelssohns pianokonsert tar solisten genast initiativet, och den typiska orkesterintroduktionen har nästan helt utelämnats (jämför till exempel med Mozarts violinkonsert som hörs efter pausen). I första satsens slut hörs heller ingen kadens. På detta sätt förnyades konsertformen gradvis och fann nya sätt att föra musiken framåt.

Om Beethoven skrev sammanlagt fem pianokonserter, så komponerade Wolfgang Amadeus Mozart fem violinkonserter. Redan vid 14 års ålder hade Mozart blivit konsertmästare i hovorkestern i sin hemstad Salzburg, vilket vittnar om hans skicklighet som violinist, även om pianot var hans huvudinstrument och han senare i kammarmusik helst spelade viola. Violinkonserterna tillkom år 1775, då Mozart var 19 år gammal och befann sig under sina sista år i Salzburg före flytten till Wien. Av hans brevväxling vet man att han själv framförde konserterna. Sannolikt improviserade han kadenserna, eftersom de lämnats öppna, och senare har många violinister och tonsättare kompletterat dessa konserter med egna kadenser. G-durkonserten K. 216 är i wienklassisk anda tresatsig. Även om första satsen är typiskt tyngdig och den långsamma satsen svävar på ett sätt som bara Mozart behärskar, riktas uppmärksamheten ändå mot den lekfulla finalen i rondoform.

Elgar, Beethoven, Mendelssohn och Mozart är namn som de flesta musikälskare känner till, men den nederländske Tielman Susato är sannolikt mindre bekant, och hans födelse- och dödsår är inte med säkerhet kända. Det är dock känt att Susato levde större delen av sitt liv under 1500-talet i renässansens Nederländerna, i dagens Antwerpen i Belgien. Tack vare sina handelsförbindelser var området exceptionellt rikt, vilket ledde till ett blomstrande konst- och musikliv. Tielman Susato verkade som blåsarmusiker – särskilt som flöjtist och trumpetare – samt som tonsättare, och han grundade Nederländernas första musikförlag. I hans produktion ingår mycket kyrklig vokalmusik och sånger, men år 1551 publicerade han även en samling dansmusik med titeln Danserye. Den nederländska renässansen är berömd för sin polyfona musik, men i Danserye är musiken nästan uteslutande homofon, det vill säga baserad på en enda melodilinje.

Styckena i Danserye lämpar sig för framföranden med mycket varierande ensembler, vilket var tidens sed. Den lahtisbaserade musikern Niklas Hagmark har arrangerat ett urval av samlingens stycken för solistisk bleckblåskvintett, stråkar och slagverk. Nästan 500 år gammal pulserar denna musik fortfarande av liv och för oss, även spelad på moderna instrument, till renässansens hov och gästgiverier.