Vuorio stiftelsens konsert - Var det en dröm?

Wolfgang Amadeus Mozart (1756–1791):
Symfoni nr. 25 i g-moll, K. 183 (1773)

1. Allegro con brio
2. Andante
3. Menuetto
4. Allegro

Richard Wagner (1813–1883):
Wesendonck-Lieder (1857–1858, orkestrointi Felix Mottl)

1. Der Engel
2. Stehe still
3. Im Treibhaus
4. Schmerzen
5. Träume

— Paus —

Richard Wagner:
Dich teure Halle (Elisabeths aria från operan Tannhäuser, 1845)

Tebogo Monnakgotla (1972–):
The Robin (2023) (Finlandspremiär)

Jean Sibelius (1865–1957):
Sånger (orkestrering Jaakko Kuusisto)

1. Men min fågel märks dock icke op. 36 nro 2
2. Svarta rosor op. 36 nro 1
3. Törnet op. 88 nro 5
4. Flickan kom ifrån sin älsklings möte op. 37 nro 5
5. Var det en dröm op. 37 nro 4

Anna-Maria Helsing, kapellmästare

Anna-Maria Helsing har skapat sig ett namn som kapellmästare för ledande nordiska orkestrar och operahus. 2023 utnämndes hon till chefsdirigent för BBC Concert Orchestra i London, som hon då varit första gästdirigent för sedan 2020.

Mellan 2010 och 2013 var Helsing chefsdirigent för Oulu Sinfonia och hon var därmed den första kvinnan som fungerat på en sådan post i Finland. Från 2025 är hon chefsdirigent för Vasa stadsorkester.

Under en kort tid har Helsing dirigerat samtliga större orkestrar i Finland och Sverige samt många orkestrar i övriga Norden, Baltikum, Tyskland, Schweiz, Spanien och England. Av orkestrarna hon arbetat med utomlands kan nämnas bl.a. Philharmonia Orchestra, Royal Philharmonic Orchestra, Royal Scottish National Orchestra, BBC Philharmonic Orchestra. Hon har även dirigerat produktioner vid Finlands nationalopera, Operafestspelen i Nyslott, Danmarks och Sveriges kungliga operor, Islands Opera, Göteborgsoperan och Folkoperan i Stockholm.

Snart efter att Helsing avslutade sina studier vid Leif Segerstams dirigentklass vid Sibelius-Akademin blev hon utvald att delta i Allianz International Conductors’ Academy i London, där hon fick undervisning av bl.a. Esa-Pekka Salonen och Gustavo Dudamel. År 1999 vann hon första pris i den internationella tävlingen för nutida musik för unga artister i Warszawa.

Helsing avlade diplomexamen i violin vid Jakobstads konservatorium och Bydgoszcz musikakademi. Hon har deltagit i Jorma Panulas, Vladimir Jurowskis och John Carewes mästarkurser. Stil och känsla förknippad med modernismen samt nutida musik ligger speciellt nära Helsings hjärta.

Julia Sporsén, sopran

Den svenska sopranen Julia Sporsén var år 2023 mottagare av Svenska Dagbladets Operapris, som tilldelades henne efter succén i titelrollen i Norma på Folkoperan 2022. Hon är känd för den intensitet med vilken hon gestaltar sina karaktärer, och hennes framträdanden har beskrivits som ”eldiga” (Opera Magazine), ”brännande” (The Sunday Times) och ”nästan outhärdligt gripande” (The Spectator).

Säsongen 2024/25 sjunger hon rollen som Desdemona i Otello och titelrollen i Iolanta på Göteborgsoperan.

Förra säsongen sjöng hon rollen som Paulina Salas i Death and the Maiden på Malmö Opera, Verdis Requiem med Jönköpings Sinfonietta, ett nyskrivet verk av Maria Lithell Flyg i Västerås Konserthus, framträdanden med RUSK Kammarmusik i Schumannsalen i Finland, samt ett program med musik av Rangström, Stenhammar och Sibelius tillsammans med BBC Concert Orchestra.

Hennes senaste höjdpunkter inkluderar en återkomst till Scottish Opera som Pat Nixon i Nixon in China, Elsalill i Herr Arnes Penningar, Waltraute i Die Walküre och Ingeborg i Elfrida Andrées opera Fritiofs saga på Göteborgsoperan, Judith i Blåskäggs borg samt Isolde i Tristan och Isolde på Folkoperan i Stockholm. Säsongen 2021/22 tillträdde hon som Artist in Residence vid Kulturhuset Spira i Jönköping.

Tebogo Monnakgotla, kompositör

Tebogo Monnakgotla är en av Sveriges både nationellt och internationellt just nu mest uppmärksammade tonsättare. De senaste åren har hon haft uppdrag som Composer in Residence hos Wermland Opera, Jönköpings Sinfonietta och senast Norrköpings Symfoniorkester, men också vid den prestigefyllda Tanglewood-festivalen i USA. Nu är det dags för Konserthuset att bjuda in henne som Säsongens tonsättare.

Tebogo Monnakgotla, född 1972, är uppvuxen i Uppsala och började tidigt spela cello vid kulturskolan. Efter musiklinjen på Södra Latins gymnasium i Stockholm studerade hon komposition för Jan Sandström vid musikhögskolan i Piteå, och därfter vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. En tonsättare som haft stor betydelse för henne är nederländske Louis Andriessen, som hon studerade för på Konservatoriet i Haag.

Hon har vid det här laget en lång verklista, där man bland annat hittar de uppmärksammade operorna Jean-Joseph och Zebran. Hennes fascination för naturens krafter återspeglas i en uppmärksammad serie instrumentalverk med klimatförändringar som tema, bland annat violinkonserten Globe Skimmer Surfing the Somali Jet, som beställdes av Kungliga Filharmonikerna och uruppfördes i Konserthuset 2023 med Johan Dalene som solist.

Wolfgang Amadeus Mozart: Symfoni nr 25 i g-moll

Under tonåren fortsatte Wolfgang Amadeus Mozart de konsertresor som han var van vid sedan barndomen, och vissa år tillbringade han till och med mer tid utomlands än i hemstaden Salzburg. Hans far Leopold lyckades inte längre marknadsföra sin son som ett underbarn i Europas metropoler på samma sätt som tidigare, men framför allt i Italien uppskattades den yngre Mozarts kompositioner, och duon tillbringade mycket tid i den kulturellt levande storstaden Milano i norra Italien. Musikaliskt var dock Italien mindre betydelsefullt än familjens resa till Wien sommaren 1773, då de fick bekanta sig med bland annat Joseph Haydns senaste verk. Wolfgangs kompositionsstil blev mer wienerklassisk och från denna tid härrör hans första obestridda mästerverk. Vid denna tid hade Wolfgang komponerat minst ett tjugotal symfonier, varav de första redan vid sex års ålder! Men nu tillkom en tidigare okänd dramatik och kontraster.

Symfoni nr 25 i g-moll K. 183 färdigställdes strax efter Wien-resan i Salzburg i början av oktober 1773. Det är Mozarts första egentliga mollsymfoni och förblev den enda tills han 1788 komponerade sin andra, mycket berömda och stora g-mollsymfoni nr 40 K. 550. Av denna anledning kallas det tidigare verket idag ofta för ”lilla g-mollsymfonin”. De flesta klassiska symfonier är skrivna i dur, men särskilt g-moll blev en experimentplattform för symfonikompositörer i jakten på dramatiska effekter. Mozarts förebilder Haydn och Johann Christian Bach hade båda redan funnit att g-moll lämpade sig väl för deras Sturm und Drang-stil.

Trots sitt tilläggsnamn är symfoni nr 25 i g-moll inget särskilt litet verk. Mozart använde oboer i sina symfonier nästan utan undantag, men nu kompletterades blåsinstrumentsektionen av hela fyra valthorn och två fagotter, vilket är en ovanligare, men inte okänd, lösning. Symfonins tyngdpunkt ligger i första satsen, vars synkoper och förminskade septakkord tätnar stämningen och håller både musiker och publik på helspänn. Andante i Ess-dur lugnar stämningen med en smidig dialog mellan fioler och basgång, men menuetten erbjuder åter dramatik med sina blåsinstrumentdrivna trioinslag. Synkoper och ett karakteristiskt punktirytm gör finalen till ett ovanligt starkt rytmiskt firande, och Mozart släpper inte på intensiteten ens för ett ögonblick.

Richard Wagner: Wesendonck-Liederna och ”Dich, teure Halle” från operan Tannhäuser

De så kallade Wesendonck-sångerna, som Richard Wagner ursprungligen skrev för kvinnlig sång och piano, är nära kopplade till tillkomsten av operan Tristan och Isolde. I efterdyningarna av det politiskt turbulenta året 1848 hade Wagner, som hyser känsliga och kontroversiella tankar, tvingats i landsflykt till Zürich i flera år. Där lärde han känna den rike sidenhandlaren Otto Wesendonck och hans hustru Mathilde, en författare. Wagner flyttade till Wesendonckarnas egendom, fick Otto att betala hans skulder och utvecklade framför allt en passionerad kärleksrelation med Mathilde. Hennes dikter användes som textmaterial till Wesendonck-sångerna. Relationerna avslöjades både för Wagners hustru Minna och för Mathildes man Otto, vilket ledde till att Wagner flydde från problemen till Venedig, ensam. Det är oklart om kärleken mellan Wagner och Mathilde var platonisk, men känslorna var åtminstone intensiva och brinnande.

I de första tryckutgåvorna av verket nämndes inte textförfattaren, och Mathildes roll i skapandet blev känd först efter hennes död. Musik och text föddes ur den passionerade samverkan mellan Wagner och Mathilde. Delarna Im Treibhaus (I växthuset) och Träume (Drömmar) är direkt övningar inför operan Tristan och Isolde, som också fullbordades kort efter Wesendonck-sångerna.

En något tidigare opera av Wagner är Tannhäuser (1845), som baserar sig på medeltida tyska legender om minnesångaren och riddaren Tannhäuser och hans äventyr på Venusberget, samtidigt som den trogna grevinnan Elisabeth väntar hemma i Wartburg. Dich, teure Halle är Elisabeths aria från början av andra akten. Elisabeth träder in i minnesångarnas sal i Wartburgs slott och uttrycker sin längtan efter den länge frånvarande Tannhäuser, samtidigt som hon anar att deras återförening snart ska ske. Senare i operan ställs Tannhäuser till svars för sina handlingar på Venusberget, och endast Elisabeth kan rädda den fallne riddaren med sin tro.

De ursprungligen för kvinnlig röst och piano komponerade Wesendonck-sångerna har arrangerats för orkester av den österrikiske dirigenten, tonsättaren och Wagner-specialisten Felix Mottl (1856–1911).

Tebogo Monnakgotla: The Robin

Den svenske tonsättaren Tebogo Monnakgotla har de senaste åren blivit en av sitt lands mest framstående namn, och hennes musik spelas just nu runt om i världen, från Lahtis till London och från Vasa till Chicago. Monnakgotla, som kommer från Uppsala, studerade i Piteå i Norrbotten samt i Stockholm, och redan under studietiden vann hon pris vid IRC:s internationella tonsättartävling. I hennes verkförteckning finns framför allt orkester- och kammarmusik, ofta kombinerad med sång.

Orkesterverket The Robin (Rödhaken) skapades på beställning av den svenska Wermland Operan år 2023, då Monnakgotla var resident tonsättare för denna operorkester i Karlstad. Verket är inspirerat av rödhakens verkliga och föreställda sångsätt, och av Selma Lagerlöfs novell som berättar hur rödhaken fick sin röda färg. Man kanske också kan höra i verket att Monnakgotla faktiskt har varit lite rädd för fåglar sedan hon som barn såg Alfred Hitchcocks film Fåglarna!

Jean Sibelius: Solosånger

Jean Sibelius sångproduktion är ganska omfattande, ofta mycket högklassig och härstammar från varje decennium under hans aktiva kompositörsperiod. En särskilt produktiv period när det gäller solosånger var vid sekelskiftet, ungefär 1898–1906. När det gäller Sibelius bör man komma ihåg att opusnumreringen av sångerna inte alltid exakt anger tidpunkten för kompositionen, eftersom Sibelius samlade sånger skrivna vid olika tidpunkter under samma opusnummer. Å andra sidan kunde han också låta mindre betydelsefulla verk sakna opusnummer helt.

Men min fågel märks dock icke (Endast min älskade hör den) är från slutet av 1800-talet och är en av de tidigaste av de sånger som fortfarande framförs idag, kanske till och med den allra tidigaste. Den är folkmusikinspirerad i sin karaktär. Erkki Salmenhaara, som analyserat Sibelius verk, betraktar inte denna sång med text av Runeberg som en av Sibelius centrala solosånger, även om Sibelius från början av 1890-talet använde sig av vår nationalskalds texter och senare lyckades tonsätta många av Runebergs dikter. Opus 36 är dock en viktig milstolpe i Sibelius karriär, eftersom han där för första gången visar sig vara en mästerlig tonsättare av solosånger.

En verklig pärla i opus 36 är den dramatiska lieden Svarta rosor (Mustat ruusut). Spänningen i stycket uppstår i kontrasten mellan en melodi i C-dur och en viskning i cis-moll. Sången kom till strax vid sekelskiftet 1899–1900 och texten är skriven av den svenske konstnären och poeten Ernst Josephson.

”Våra sångerskor… ’gör för mycket’ av varje rad. Den absoluta musiken jag skriver är så entydigt musikalisk och strikt taget ’oberoende’ av texten att det inte är lämpligt att recitera den. Ida Ekman har förstått detta, det är hennes överlägsenhet”, skrev Jean Sibelius i sin dagbok år 1918. Det är därför inte förvånande att Törnet (Orjantappura) och hela opus 88 är skrivna för Ekman, som uruppförde cykeln i Helsingfors universitetsaula under sin 25-årsjubileumskonsert i oktober 1917. Dessa blomstersånger komponerades redan sommaren samma år och blev Sibelius näst sista sångcykel.

Runebergs tidiga diktsamling Idyller och epigram börjar med dikten Flickan kom ifrån sin älsklings möte (Flickan kom från sin älskades möte), som baserar sig på en serbisk folksång och är den sista sången i Sibelius opus 37, en serie om fem sånger. Sången kom till i Berlin vintern 1900–1901 innan Sibelius resa till Italien, och Ida Ekman uruppförde den genast vid en hemlig konsert arrangerad av musikjournalisten Otto Lessmann, där även Richard Strauss var närvarande. I samma opus 37 finns också Var det en dröm (Var det en dröm) med text av Josef Julius Wecksell. Detta stycke komponerades i en lotsstuga i Tvärminne, Sibelius sommarnöje 1902, och innehåller en ovanlig glittrande impressionism för Sibelius del. ”Här har du min vackraste sång”, sade Sibelius när han överlämnade manuskriptet till Ida Ekman, som även fick sången dedikerad till sig.

Text: Panu Sivonen