Färsk studie kartlade kostnaderna för vinterunderhåll, rörlighet och halkolyckor

I de finländska städernas gemensamma studie bedömdes hur vinterunderhållet påverkar rörligheten till fots. Dessutom jämfördes kostnaderna för vinterunderhåll med det samhälleliga priset för fallolyckor och förändringar i rörligheten, som förorsakas av bristfälligt underhåll. Den färdigställda studien är den första där vinterunderhållets kostnader och effekter granskas lika heltäckande med hjälp av olika typer av forskningsmaterial.

Projektet fick statsunderstöd för mobilitetsstyrning av Traficom, och för genomförandet av studien ansvarade WSP Finland Ab i samarbete med städerna.

Kostnaderna för halk- och fallolyckor är mångfaldiga jämfört med kostnaderna för vinterunderhåll

Enligt studien kostar vinterunderhållet av trottoarerna i Finland cirka 47–54 miljoner euro per år. Kostnaderna för vinterunderhållet uppskattades med hjälp av kostnadsuppgifter som samlats in från exempelkommuner samt en lägesdatabaserad analys av trafikledsnätet. Kostnaderna för vinterunderhållet varierar mellan kommunerna, i synnerhet beroende på markanvändningens täthet och hur underhållet ordnas.

Jämfört med kostnaderna för vinterunderhållet av trottoarer uppskattas kostnaderna för halk- och fallolyckor som beror på brister i vinterunderhållet av gator vara tiofaldiga, cirka 570 miljoner per år.

Kvaliteten på vinterunderhållet påverkar fallolyckor

Enligt studien kan antalet fall- och halkolyckor minskas genom att förbättra kvaliteten på vinterunderhållet. I studien ingick en jämförelse av kommunernas kostnader för vinterunderhåll som dock visade att det penningbelopp som används för vinterunderhållet inte ensamt förklarar kvaliteten på vinterunderhållet.

Enbart ökade resurser till vinterunderhållet utan en noggrann utveckling av vinterunderhållets kvalitet minskar inte entydigt antalet fall- och halkolyckor. Halkbekämpningen bör effektiveras i synnerhet där vardagliga ärenderesor är vanliga. Utveckling av områdesspecifikt och ruttbaserat underhåll, bättre förutseende av behovet av vinterunderhåll samt utveckling av underhållsmetoder identifierades i studien som utvecklingsområden. En stor del av fallolyckorna på trottoarer sker under särskilt hala dygn, vilka i genomsnitt uppgår till cirka tjugo per vintersäsong, vilket framhäver den ekonomiska betydelsen av rättidigt och riktat vinterunderhåll.

Inte ens det bästa vinterunderhållet kan helt eliminera halkrisken. I förebyggandet av halkolyckor betonas även fotgängarens egen försiktighet, val av skor och uppföljning av gångförhållandena.

Förändringar i rörligheten under vintern är ett komplext fenomen

Enligt rörlighetsanalysen förändras finländarnas rörlighet och färdsätt under vintern. Snövallar, slask och is kan helt hindra rörligheten, vilket direkt påverkar funktionsförmågan och välbefinnandet.

Svåra väglagsförhållanden minskar rörligheten under vintern i synnerhet bland äldre personer och personer som använder hjälpmedel. Äldre personer sköter ärenderesor även i halt väglag, men avstår från promenader. Halt väglag minskar äldres rörlighet till fots med cirka en tredjedel. Personer som använder hjälpmedel minskar både utevistelser samt ärende‑ och arbetsresor eller avstår helt från att göra resorna.

Enligt studien var sambandet mellan vinterunderhållets kvalitetsnivå och val av färdsätt inte lika tydligt som sambandet med fall- och halkolyckor. Bland studerande och personer i arbetsför ålder som rör sig utan hjälpmedel förklaras största delen av förändringarna i rörligheten vintertid inte av väglaget, utan av vinterns allmänna väderförhållanden, såsom regn, kyla och vind, samt av att vardagens enkelhet och bekvämlighet betonas vid val av färdsätt.

Studien visar att en högklassig grundnivå på vinterunderhållet är en förutsättning för rörlighet utomhus samt för effekten av andra åtgärder som främjar rörlighet. Att öka rörligheten året runt förutsätter, utöver utveckling av vinterunderhållets kvalitet, mångsidiga styrmedel och en förändring i rörlighetskulturen.