Förbigå menyn

Artikelkategorier: Nyheter

Resursläraren hjälper de barn som mest behöver stöd

Publicerad: 11.5.2022

Man har anställt sammanlagt 15 resurslärare och -barnskötare inom småbarnspedagogiken i Vasa stad för år 2022. De är en tilläggspersonal, som tillsammans med den övriga personalen ska stöda inlärningen och utvecklingen av de barn som befinner sig i den svagaste ställningen, de barn som talar främmande språk, de som behöver särskilt stöd samt barn med invandrarbakgrund.

Original, artikeln är skriven av Monika Koivumäki och publicerad i tidningen Österbottens lärare 2/2022.

Småbarnspedagogiken i Vasa stad fick för år 2022 Undervisnings- och kulturministeriets specialunderstöd för främjandet av jämlikheten inom förskoleundervisningen och den grundläggande undervisningen. Med projektfinansieringen har man anställt två resurslärare och 13 resursbarnskötare till de enheter där det finns många barn som behöver stöd.

Resurspersonalens placering i enheterna valdes med tydliga kriterier.

– Vi beaktade bland annat invånarandelen med främmande språk inom området, arbetslöshets- och utbildningsgraden inom området, samt antalet barn som hör till dem som får avgiftsfri småbarnspedagogik, berättar utvecklingschef inom småbarnspedagogiken Hanna Huhtakangas.

De nya resurslärarna och -barnskötarna, som nu har visstidsanställning för ett år, började jobba inom Vasa småbarnspedagogik i januari 2022.

Barnet har rätt att få stöd genast

Såväl för resurslärare som resursbarnskötare har man lagt upp enskilda uppgiftsbeskrivningar. Tillsammans med den övriga personalen planerar och utför de verksamheten i enlighet med lagen om småbarnspedagogik.

Enligt lagen för småbarnspedagogik har barnet rätt till småbarnspedagogik enligt planen för småbarnspedagogik samt tillräckligt med stöd för inlärning och utveckling genast det finns ett behov för det.

– Till resurspersonernas uppgifter hör att säkerställa att stödet för barnens utveckling och inlärning och att undervisningen för finska som andra språk ordas och genomförs i enlighet med lagen, så att utvecklingen och inlärningen främjas, berättar Huhtakangas.

En till närvarande vuxen

Enligt resursläraren Elina Koivuneva vid Orrnäs daghem finns det definitivt ett verkligt behov för resurspersonal inom småbarnspedagogiken.

– På en konkret nivå är jag en till närvarande vuxen i gruppen. I den aktuella gruppen är jag främst fokuserad på att stöda utvecklingen inom språkinlärningen, samt stöda barnen som har särskilt och intensifierat stöd. Alla situationer i vardagen, vare sig det handlar om lek, spel eller förflyttning, är pedagogiskt betydande situationer för att lära sig språket, förklarar Koivuneva.

Koivuneva påpekar att det är otroligt viktigt att finnas till som stöd för fostrarna i deras arbete med grupperna och säkerställa att stödnivåerna förverkligas, speciellt i enheter där det finns barn med särskilt stöd och många som lär sig språket.

– I utmanande barngrupper är belastningen ofta så stor att det finns en stor risk att en del av barnen blir utan det stöd som de behöver. Mitt jobb möjliggör att jag kan fokusera på att effektivera stödet till de enskilda barnen, samtidigt kan jag genom att vara en kompanjonlärare också stöda gruppens personal i deras jobb som fostrare.

”Ju mer utmaningar desto tryggare famn”

Koivuneva menar att det under den här tiden framkommit att barnen framförallt behöver en närvarande vuxen och en famn att komma till.

– Det viktigaste enligt mig är att det finns en trygg vuxen: möten, växelverkan och en famn. Barnen behöver i dagsläget en vuxen som är närvarande och har tid att bemöta, upptäcka, uppmuntra och förstå dem. Bland de som lär sig ett nytt språk är det viktigt att få stöd med språkinlärningen, så att man kan bli en del av barngruppen, men även samtidigt en del av det finländska samhället senare i livet.

Resursläraren Terese Kurunsaari vid Rödluvans daghem berättar att behoven bland barnen är mångsidiga och att de ökar hela tiden.

– Det viktigaste är ändå att se det goda hos varje barn och ge dem stöd genom deras personliga styrkor och intresseområden. Jag tackar, berömmer och uppmuntrar barnen så mycket som möjligt och tänker på att ju mer utmaningar, desto tryggare famn behövs.

Enligt Kurunsaari söker man tillsammans med teamet metoder i “djungeln” av olika behov, hur resursläraren kan vara till stöd och hjälp för hela grupper, smågrupper eller när det gäller enskilda barn.

– Ofta riktar jag ”automatiskt” in mig på de barn som mest behöver stöd. Om situationen å andra sidan är sådan att de andra i teamet jobbar med dem som behöver mer stöd, så riktar jag uppmärksamheten till de barn som är mer kunniga och vars vardag i småbarnspedagogiken löper mer smidigt.

I arbetsplaneringen är det viktigt att beakta planeringen för småbarnspedagogiken i Vasa stad, daghemmets tyngdpunkt, gemensamt överenskomna saker, hela gruppens behov, enskilda behov samt både barnens och fostrarnas starka sidor.

Får använda sina starka sidor i arbetet

Resursbarnskötare Kati Hoffren har sedan början av året arbetat i två små förskolegrupper vid Orrnäs daghem. Man kan själv planera verksamheten i sitt arbete och använda sina egna styrkor, menar Hoffren som själv arbetar som en tilläggsvuxen i gruppen.

Hoffren har bl.a. haft sångstunder, mungymnastik och övat känslofärdigheter med smågrupper, samt haft matematikövningar med enskilda barn.

– Det verkar finnas ett stort behov av stöd. Barnen tillbringar mycket tid framför skärmen och det märks på deras uppförande och i deras tal. Många barns lekfärdigheter är bristfälliga. Många har även utmaningar med sina känslotillstånd och att interagera med kompisar.

Hoffren anser att resurslärarnas och –barnskötarnas arbete skulle behöva få en fortsättning även efter projektet.

– Det finns nog ett behov av ”ett par extra händer”.