Kreativitet, nyfikenhet och att göra saker tillsammans är kärnan i allt lärande och utgör själva hjärtat i STEAM-pedagogiken.
STEAM-pedagogiken är en undervisningsmetod som kombinerar olika vetenskapsområden, såsom naturvetenskap (Science), teknologi (Technology), ingenjörsfärdigheter (Engineering), konst (Arts) och matematik (Mathematics). Målet är att ge eleverna en mångsidig och helhetsinriktad lärandeupplevelse som uppmuntrar till kreativitet, problemlösningsförmåga och kritiskt tänkande.
STEAM pedagogiken stöder starkt läroplanens mål. Den är också i linje med den nationella LUMATE-strategin, vars syfte är att stärka kunskaper inom naturvetenskap, matematik, teknik och teknologi samt att inspirera elever att intressera sig för dessa områden. STEAM-pedagogik
- främjar bred kompetens, problemlösningsförmåga och elevernas aktiva delaktighet.
- betonar lärande genom praktiska erfarnheter, där eleverna kan tillmpa teoretiska begrespp i konkreta projket. Exempel på sådana projekt kan vara robotik, 3D-utskrift, kodning, konstprojekt, användning av artificiell intelligens och experimentella naturvetenskapliga undersökningar.
- Inspirerar elever att lära sig och hjälper dem att förstå hur olika vetenskapsområden hänger ihop samt att hitta sina egna intresseområden.
- Främjar även lagarbete och kommunikation, eftersom många projekt kräver grupparbete och idéutbyte.
- Strävar till att förbereda eleverna för framtidens arbetsliv genom att ge dem färdigheter som behövs för att lösa komplexa problem och skapa innovationer inom olika områden.
STEAM-klubbarna som har varit verksamma i skolorna har erbjudit mångsidiga och inspirerande projekt. Nedan hittar du konkreta exempel på våra framgångsrika STEAM-klubbar!
STEAM-klubben i Savilahti yhtenäiskoulu
I Savilahden yhtenäiskoulu har Anu Vaarasto och Reetta Isotalus hållit en STEAM-klubb för elever i årskurs 3–6, med 20 ivriga deltagare. I klubben kombineras fenomenbaserat lärande inom vetenskap, teknologi, ingenjörskonst, konst och matematik.
Under hösten 2025 hölls klubben sju gånger, och den fortsätter under vårterminen 2026. Varje klubbtillfälle har varit en helhet på en timme. I klubben har eleverna byggt exploderande vulkaner och ballongraketer, blåst jättesåpbubblor och tillverkat samt undersökt icke-newtonsk vätska och magisk sand. Varje gång har inletts med en presentation av temat och fördjupning i det.
Efter arbetsinstruktioner och gruppindelning har eleverna gjort förutsägelser om vad som kan hända i experimentet. Slutligen har de antecknat steg och slutsatser och gått igenom dem tillsammans. Ofta har någon grupps resultat avvikit från de andras, vilket har lett till bra diskussioner.
STEAM-klubben har varit mycket omtyckt, och tyvärr kunde inte alla intresserade delta under hösten. Eleverna har ivrigt gjort om experimenten hemma. Under våren är det tänkt att klubben också ska pröva på robotik och programmering. Ur lärarperspektiv har klubben varit rolig att hålla – eleverna har varit så ivriga att tiden har flugit iväg!
Pilotering av en STEAM-klubb i Variskan yhtenäiskoulu
Våren 2025 testades en ny STEAM-klubb i Variskan yhtenäiskoulu under fyra tillfällen. Klubben leddes av Anna-Lena Ala-Seppälä och Johanna Hännikäinen, och varje tillfälle var en timme lång. Vasamodellen stod för material och kostnader.
Totalt deltog 19 ivriga klubbmedlemmar. Eleverna byggde vulkaner, gjorde egna superbollar och jättesåpbubblor samt övade på brokonstruktion med Lego. Framtidens ingenjörer och kemister var mycket entusiastiska – klubben blev en stor succé.
Lärarna samlade idéer från flera källor, bland annat materialet Kokeile kotona ja koulussa från Aalto-universitetet Junior. De ansåg att det fanns gott om uppslag för vetenskapliga experiment för barn, och många idéer blev ännu oanvända. Klubben fick önskemål om fortsättning i framtiden.
Underwater Wonders – STEAM-klubb i Onkilahden yhtenäiskoulu
Hösten 2025 ordnades den populära STEAM-klubben Underwater Wonders i Onkilahden yhtenäiskoulu för elever i årskurs 3–6 som var intresserade av livet under vattenytan, pyssel och undersökningar. Klubbledare var Heta Marttila.
I klubben bekantade man sig med marina fenomen och havsskydd genom informationssökning, experiment och byggprojekt. Undervisningen var på engelsk. Varje klubbtillfälle var 90 minuter långt. Klubben var uppdelad i två delar: den första med fyra tillfällen och den andra med sex. I smågrupper om 3–4 elever arbetade man både med experiment och byggande.
Under de första fyra tillfällena bekantade sig eleverna med marina fenomen genom informationssökning, diskussioner och experiment. Grupperna gjorde undersökningar och problemlösningsuppgifter om bland annat vätskors densitet, flytförmåga, havets djupzoner och sanering av oljekatastrofer genom att bygga små ekosystemmodeller i baljor.
Under de följande fem tillfällena valde eleverna en marin organism eller ett fenomen som de ville fördjupa sig i. De samlade information och presenterade den visuellt – antingen som ett forskningsresultat eller som ett hantverksarbete som illustrerade temat. Elevernas arbeten ställdes ut i en utställning som klubbdeltagarna själva planerade och byggde för skolans övriga elever.
På det sista tillfället monterades utställningen ner och materialen återvanns så noggrant som möjligt.